Johan hade lagat tacos-middag ikväll när mamma och pappa kom hit. Sååå gott – ja faktiskt himmelens gott eftersom barnen åt, alla var glada, ljusen tända, hyfsad ordning hemma, alla satt tillsammans runt bordet. Då smakar liksom allt femstjärnigt tycker jag. Sen var det gott också, men ni fattar? Ernst fick till slut hela majsskålen på sin lilla bricka och mycket hamnade på golvet men men, det gick fint!
Insåg när vi plockade undan i köket att det ju är Fars dag imorgon. Fasen också. Usch, jag har helt glömt bort detta. Pussade Johan och sa förlåt, förlåt i förväg för att jag inte hjälpt barnen att fixa något, inte ens en ynka teckning. Kände mig så usel. Jag tycker ju om att fixa och ordna sådant med barnen. Att fira, göra i ordning och klura på nåt skoj. Det behöver inte kosta något eller köpas grejer utan är mer tanken som räknas. Men nu hade jag alltså glömt, noll tanke…
Min älskade Johan, sa precis det jag behövde höra. Att det hade väl varit himla dumt om jag ägnat tid åt DET också med tanke på hur min vecka sett ut. Eller hur? Jo, visst, svarade jag. Och blev så glad över de där orden.
Nu är klockan över midnatt, alla sover men jag ska i alla fall klicka hem ett Fars dag-paket från UNICEF:s gåvoshop. Det går raka vägen till barn som behöver det allra mest, och så tänker jag att vi istället kan prata om det imorgon med våra barn. Klickar hem ett paket till min egen pappa Oscar också, vår klippa, nybliven farfar och allt. Han är också verkligen 100% värd att firas imorgon!
Hej Ebba. Vet egentligen inte varför jag läser din blogg. Är 60 år och jobbar med ungdomar med Downs syndrom, är lågavlönad så klart och är inte ens särskilt modeintresserad (jeans och skjorta på vintern och klänningar från Indiska på sommaren) men det är något med dig som jag gillar. Jag är dessutom övertygad socialist och republikan så jag hoppar över dina inlägg om kungligheter men jag gillar dig ändå. Tänker att det är ett bevis på att man kan tycka om varandra istället för att låta hatet ta över. Jag gillar det du skriver om din vardag och även om den skiljer sig mycket från min så märker jag att vi nog har ganska mycket gemensamt trots skilda förutsättningar. En uppskattande kram från mig
Fint skrivet!
Åh, så fint ßkrivet av Agneta ovan!
Färs dag är alla dagar, liksom mors dag och Barnens dag. Det viktiga är att
man ser varandra. Ta en mysig fika tillsammans alla generationer idag. Det är ett fint firande. Här blir det inga presenter, men jag och döttrarna lagar middagen ikväll och så åker vi till kyrkogården och tänder ett ljus för den farfar som inte finns här hos oss.
Helt rätt med UNICEF. Själv köpte jag kaffe från NK och en gåva till WWF. Vi lägger sällan ribban för sådana här firanden högt! Viktigast att man umgås, mitt i familjekaoset! 😉
Verkligen sant! Vi umgicks inte ens… ;-( Men det tar vi igen snart hoppas jag!
Tack för tipset om Unicef, det slog jag till på till min pappa!
Så BRA! Kram!
Asch det behöver inte vara så mkt. Lät pappan få sovmorgon o gjorde hjärtformade vattemelonsbitar till hans pannkakor (pannkaksfrulle). Teckningsmakeriet styrdes upp där o då.
Men DET låter ju jättefint! Kram!
JA – blir så glad för att du tipsar om Unicef!!