Jag… Har försökt skriva det här inlägget ett antal kvällar, men lyckas inte formulera mig. Så, nu skriver jag det bara. Det får duga. Good enough. Jag har kört fast i att… Jag inte vill låta som en gnällspik. Det är verkligen inte det minsta lilla synd om mig. Men starten på 2022 blev verkligen inte som jag hade hoppats på, eller föreställt mig. Det som började som ett irriterande ryggont i juldagarna blev värre, värre och värre tills det första veckan i januari satt som ett SPETT i ryggen, på vänster sida. Så sabla ont. Inte hela tiden, utan när jag böjde, rörde mig, eller vred. Och well, det gör man ju då och då, inser man rätt snabbt?! Min vana trogen tänker jag ”äsch, imorgon är det bättre”. Nope. ”Men IMORGON, då blir det bättre…”. Nepp. Besök hos superbra naprapat och lite hopp… Men nej. Besök hos kiropraktor en vecka senare, också superbra, mycket knak och klok analys, om irriterad disk och rejäl snedbelastning som måste rättas till, från grunden – men då fick jag order om att vara stilla, en längre behandling väntade tydligen och jag kände ändå att…
Nej, JAG måste först min kropp en ärlig chans att återhämta sig. För att jag helt enkelt känner att hela min kropp säger det: ”Ebba, ge mig nu bara bra sömn, värme, ett par lugna dagar, promenader, rörelse och träning”. Nej, inga tunga lyft givetvis, utan min styrke-pilates där jag har kontroll och vet mina begränsningar.
Sagt och gjort, mina senaste dagar har varit precis som kroppen ordinerade mig. Fatta min lycka nu i söndags, när jag äntligen, äntligen, äntligen kände att det vände! Något som sitter i, sedan min fotoperation, är verkligen tacksamheten över en fungerande, icke-trasig, stark och hyfsat okej pigg kropp. Nu ser jag ljuset i tunneln, ryggontet la sig långsamt och nu är det nästan bra. Jublar av lycka och lättnad! Jag hann verkligen se framför mig både… Det ena och det andra.
När jag gått och dragits med detta onda inser jag hur det lagt sig som en blöt, deppig filt över årets första veckor. Här har jag inte FATTAT varför januari varit en sådan uppförsbacke, på många plan. Känns motigt. Segt. Svårt att starta igång grejer. Svårt att känna min sedvanliga pepp. Såklart har det hänt massvis med fint också, underbara stunder. Men… Ändå.
Ja, addera sedan att Johan blev sjuk och fick vara hemma ensam nyårsveckan det (tack och lov kom barnen och jag iväg till Sälen) – och sedan att förskolan var stängd hela första veckan. Puh. Sedan malande oron, som vi ALLA bär på, över att bli smittade. Över smittan. Kasta om, flytta fram, planera om. Tills vi landade i någon slags ”äsch, inget blir ÄNDÅ som vi planerat – så är det verkligen någon idé att planera ens?!”-uppgivenhet. Acceptans, antar jag. Såhär är läget nu, det är bara att anpassa sig och göra vad man kan. Våra små vardagsproblem – oro, stängd förskola, ond rygg – är ju naturligtvis ingenting mot hur andra har det. Vårdpersonal, sjuka, ja, listan kan göras lång. Då känns min oro över ”Idrottsgalan”-medverkan rätt rejält (!) futtig, men ändå en oro över att behöva ställa till det för alla andra inblandade…
Hoppas att du haft en lite bättre, ljusare, piggare start på 2022 – och framför allt: har du inte det? Du är inte ensam. Din oro är okej, i stort som smått. Sätt ord på den, jag lovar, det hjälper. Be en vän om att få älta lite. Det är okej att inte börja året på topp, var snäll mot dig själv, lyssna på kroppen och tillåt dig känna den där oron. Sedan får vi väl också hoppas att snart, snart, snart så vänder det. Ja, när vi tagit oss igenom denna smitta och rådande omständigheter. Som. Man. Längtar.
Nu ska jag glädjas åt min rygg – och koppla på det jag mår allra bäst av: Rutinerna. Träning, hälsa, mellanmål, god cirkel, andas djupt, en sak i taget. Och faktiskt fortsätta lyssna på kroppen. Det känns bra, det börjar kännas kul och jag börjar hitta det igen! Den BÄSTA känslan!
KOMMENTERA GÄRNA!
Vad fint och viktigt att du delar Ebba ❤️ Du är definitivt ingen gnällspik, tvärtom! Absoluta majoriteten av alla dagar är du ju peppen och inspirationen själv. Att du också har perioder där ”nu kör vi” inte funkar gör ju att en annan (läs: jag) också tillåter mig att känna så utan att känna sig ensam eller som en sämre person.Kram!
Ååååh jag känner så med dig Ebba! Jag förstår om det inte har varit den lättaste starten på året och så tänker man att bara man är positiv så löser det sig och så vill man inte gnälla eller låta gnällig osv, men ibland så måste man bara berätta hur det ligger till. Du är en sådan fin människa som alltid är äkta oavsett vad och som ser livet från den ljusa sidan och som alltid är inspirerande och positiv. Heja dig!💪😍 Du är fantastisk Ebba och jag har nog inga ord för hur modig och äkta och stark och häftig du är som lever ditt drömliv, möter sådana häftiga personer, alla coola projekt du/ni har, alla företag du har, ja listen kan göras lång🙌Jag blir ständigt inspirerad och imponerad av dig Ebba, av din positiva attityd, ditt ständiga driv, din ständiga energi och ditt stora hjärta. Jag önskar dig och din dina familj en hälsosam och frisk tid framöver 🙏🏻😊 stora kramar från Malmö
Otroligt jobbig start på 2022 för mig. Varit hemma sedan 1 september pågrund av att jag inte fått jobba för corona och gravid. Bebisen var beräknad för två dagar sedan (vet är inte länge) men när man redan varit hemma i 4 månader känns en dag som tre. Försöker aktivera en treåring samtidigt som jag inte vågar lämna henne på förskolan pågrund av den höga smittan just nu. Det är jag, dottern och sambo just nu, träffar ingen annan! Snälla bebis kom snart!
Förstår att det känns tufft med ryggen, skönt att det börjat vända! Kunde en eller två veckors total avhållsamhet från träning hjälpa läkningen? Du tränar ju verkligen mycket, ibland 8-9 ggr på en vecka från det du postar i bloggen och på instagram och tänker att ryggen kanske är uttröttad och behöver en riktig paus, utan någon belastning alls? Bara en tanke.
Visst är det tufft med pandemin. Jag har precis som Sofie levt helt isolerad med sambon i två månader nu, handlar mat online, jobbar hemifrån, träffar inte ens familjen, vilket är det värsta. Också pga graviditet och covid och då ser ditt liv så kul och fritt ut med resor till Sälen och Falsterbo, middagar med vänner, caféer, idrottsgala, gym osv. Det känns som rena drömmen att kunna leva så mitt under pandemin och ja får erkänna att jag blir lite avundsjuk när jag ser det, men får påminna mig själv om att vi alla har vår kamp och att min kamp just nu är att hålla mig frisk tills barnet har fötts i april.
Jag förstår hur du känner! Tack för att du delar med dig, det hjälper mig i mina egna tankar!
Vill ge dig ett tips som hjälper mig, värmeplåster. Har också smärtor i ländryggen då och då, snedbelastning är nog orsaken.
https://www.apotekhjartat.se/produkt/thermacare-nedre-rygg-hoft/
Krya på dig Ebba! Jag tycker det hjälper mig med att tänka ”this too shall pass” när saker är skit. Av egen erfarenhet så vet jag att det kan vara en disconnect mellan vad man i tanken vill göra och vad kroppen orkar med (om man har ont , skadad etc). För mig har det verkligen hjälpt med att tänka att min kropp är sjuk just nu men det är övergående och jag måste låta den läka. Sedan är det bra att ha kontakt med någon specialist om det blir värre eller vad man kan göra för att underlätta. Krya på dig, det vänder, stor kram!
Förstår dig och tror många känner så just nu. Bra att du är snäll mot dig själv. Man måste inte känna sig pepp jämt. Det ordnar sig ❤️ Ta hand om din kropp – du har bara en ☺️
Skönt att det är bättre! Jag gillar verkligen att följa dig och håller själv ett högt tempo men jag tror detta är en bra påminnelse för personer som dig och mig, att alla gör så gott de kan. Har man någon utmaning, fysisk som psykisk, går det inte att ”köra på”. På själv påminna mig om att inte utgå från lit själv och precis som du känns tacksamhet över varje frisk dag. Önskar dig ett fint år!
Hej! Om du behöver hjälp med ryggen besök bästa fysioterapeuterna i stan. Riktigt bra på fötter och rygg! Finns på Östermalm!
https://www.motivity.se/
Det hjälper ofta mig att bortse från tanken om att man ska känna pepp bara för att det är nytt år, ny vecka osv. Jag har insett att jag, när jul-och nyårshelgerna har lagt sig sällan känner pepp. Peppen kommer ofta först i februari-mars någon gång när ljuset återvänder allt mer, dagarna blir längre och solen ger sig till känna mer och mer.
Och det är OK att inte känna pepp bara för att det är nytt år eller ny termin osv. Då behöver man liksom inte känna sig ”mer deppig” över att man inte känner sig pepp, utan mer acceptera att ”så är det nu, det kommer en tid när peppen återvänder, men inte riktigt än”.
Jag har försökt trycka på ”gilla-läget-knappen” ett bra tag nu istället för ”pepp-knappen” har fått ställa om och tänka om inför min 40-års dag på lördag 🥲 MEN nu är alla sjuka. Inte ens spa-dagen blir av 🙄
Har ont i höger sida 😅🥳 himla pandemi.
Körde lugn träning imorse och kunde gilla tiden med min lilla 3åring som är hemma från föris för där går det Corona, vattkoppor, vinterkräksjuka och löss ☕️☕️☕️
❤️Hanna
Åh Hanna, måste bara peppa! Småbarnsåren är inte alltid (eller sällan😅) glamourösa – men mkt annat fint ändå! Och, ser inte ut som att ni har vårtor och springmask i omlopp, alltid något🙉 Håll humöret uppe, snart är det vår, då kanske du kan få fira din 40-årsdag! Lycka till💕
Tack Ebba för allt fantastiskt! Håller tummarna för att ryggen vänt mot det bättre nu. Kram!
Blir så illa till mods när folk skriver att man alltid kan tänka ”this too shall pass”. Tänk på att det för en hel del människor inte stämmer. Vissa är kroniskt sjuka och kommer vara så tills de dör. Vissa vet att de kommer att dö inom kort – tänk vilket hån att säga ”this too shall pass” till dessa människor!
Låter som du gjorde helt rätt! ”Order om att vara stilla” är helt fel råd till någon med smärtor i ryggen. (Anpassad) träning, promenader osv är i princip alltid vad som gäller vid ryggsmärta enligt forskningen. Sen är det mycket sällan för mycket träning som är orsaken, kroppen är gjord för rörelser det är stillasittande som är det ”farliga”. /Sjukgymnasten
Kanske inte så dumt att förskolan var stängd. Vår var öppen, på torsdagen fick personalen corona som spreds till barnen och till syskon och oss vårdnadshavare. Hade hellre varit hemma med barnen utan corona!
Nej Ebba du är inte ensam om att känna såhär! Vi är fler, iallafall jag. Det är ok att känna så, och det brukar bli bättre ❤️
Ja, januari har utan tvekan varit en uppförsbacke även för mig. Hoppas de lättar för dig, och att du får en fin helg här nu att njuta av!