MÅNDAG: Solig lugn morgon och jag vaknade i en TOM lägenhet! Märklig känsla och jag vaknade givetvis supertidigt… Men lyckades faktiskt – kors i taket – lägga mig i tid igår kväll. Kom hem från dotterns simläger på Åland på söndagseftermiddagen, efter att ha fått en härlig dos Åland:
Mer som ett smakprov på Åland egentligen. Jag följde de utmärkta tips jag fått (trots att mycket var stängt, Smakbyn till exempel som verkar fenomenalt) och sett mycket fin simning, kamratskap och pepp. Åland, vi kommer tillbaka, det är ett som är HELT säkert. Kargt, vackert, fridfullt, härligt och ett underbart lugnt.
Vi hann ändå med en hel del, körde runt och hann med att fika inne på urtrevliga Viktors kafé i Mariehamn…
Samt spana lite antikaffärer och loppis, se Sjöfartsmuséet i Mariehamn (men Pommern var stängd, däremot blev jag inspirerad av knoparna – måste ju göra en knop i 18k guld med diamanter, bara måste) och sedan en jättegod middag i lilla Godby, på bryggeriet Stallhagen. Wow. Sååå gott! Kanske de godaste lammfärsbiffar jag ätit i mitt liv?! Jag var också såååå hungrig, efter lång rolig dag och på tok för dålig mellanmåls-prep. Jaja, nya tag med det denna vecka. Och jag har verkligen skärpt till mig, är på väg tillbaka in i ”körfältet” så att säga, med min hälsosamma balans. Det känns bra. Skakigt men bra. Men nu skulle det inte handla om det, utan om veckan…
Måndagsmöte startade dagen, med team Säker stil. Jag satte mig på Broms med en smörgås, kaffe och anteckningsbok. Unnade mig, då jag varken hade barn att lämna eller frukost att greja med till någon annan än mig själv! Dottern är alltså kvar på simlägret och Johan har redan åkt iväg med pojkarna.
Bra möte, podden rullar på med superfina siffror, så ROLIGT att det är så uppskattat. Inte minst avsnittet om bröllop. Och på torsdag släpper vi ett härligt påskägg i form av en utmaning från Emilia (haha, en het sådan?!) och tv-tips från mig, samt en påskuppmaning om att vi alla ska försöka klä upp oss lite på påskafton. Jag är definitivt på. Inte minst, då jag inte är i Sälen i den obligatoriska påskkostymen som består av randigt ullunderställ. Vi åker nämligen till…
TISDAG: …London! En pandemi-uppskjuten resa till London, två gånger om jag inte minns fel?! Senast skulle vi komma iväg med barnen på jullovet, men då vågade vi inte utan bokade fram till påsken. Så det är en väldigt efterlängtad resa, inte minst Ernst har pratat i timmar om detta. Skyhöga förväntningar på allt från slott till dubbeldäckare och Legoland. Jorå. Tisdag förmiddag bär det av, dotter och jag ansluter – och pojkarna har då redan hunnit med Legoland. Planen är museum, promenera, Hyde Park, musikal (”Lejonkungen”, hurra!), Kensington Palace (min plan, tror det ska funka med barnen…) och att helt enkelt visa barnen min – vår – älsklingsstad London.
ONSDAG: Jag jobbar ju egentligen, får inte riktigt ihop det med att ta ”påsklov” den här veckan – så det får bli lite pusslande. Men det gör mig inte så mycket. Jag ska försöka vara effektiv med ett par timmar vid datorn. Ska såklart också uppdatera med Stories och London-tips till er. Vet att det är efterfrågat och uppskattat. Jag har också ett roligt jobbmöte för Ebba von Sydow Jewelry, som vi får se… Vad det kan leda till. Håll tummarna! Skandinaviska enkelheten och handgjorda smycken av finaste kvalitet borde det ju verkligen finnas en marknad för i England också. Ja, i hela världen om du frågar mig, men någonstans måste jag ju börja. All input tas för övrigt tacksamt emot. Ibland finns det någon därute som läser det jag skriver, som har kontakter eller värdefull input – som sagt, hit me!
TORSDAG: Jamen det BLIR en hackig dag till = att bolla jobb och påsklovslediga barn i London. Måste förvarna Johan känner jag? Men sedan så…
FREDAG: …Blir det påsklov och ledigt även för mig. Förhoppningsvis med en lugn inkorg, ordning och reda på ”to do”-listorna och ro i kroppen. Så mycket ro jag nu får i kroppen, just i London brukar kreativiteten och inspirationen flöda. Jag tänkte inte minst på Insjöns väveri och planerna vi jobbar med där, barnen får nog stå ut med ett par inredningsbutiker och ett varv i Pimlico…
LÖRDAG / SÖNDAG: Vågar man HOPPAS på en solig London-lördag med knoppar på marken i parken, kaffe mot en solvarm vägg och barn som gladeligen vill promenera jättemycket?! Ja, det vågar man. Hoppfull är jag! Önskar dig en underbar kortvecka med mycket ös i ”att göra”-listorna. Nu kör vi!
Kommentera gärna!
Låter så himla härligt! Londontips för barnfamilj tas gladeligen emot! 🙂
Hej Ebba och ni andra. Jag är glad över det här inlägget för det får mig att ställa en fråga som jag brottas mycket med.
Jag har tre barn och de äldsta två har jag rest mycket med, vi har varit på weekendresor i många städer och haft så enormt roligt. Mitt sista barn, 6 år, har inte alls fått resa i samma utsträckning, dels pga pandemin såklart men också för att det hänt något i min inställning till just kortare weekendresor de senaste åren. Mina tonåringar är klimatmedvetna, som de flesta unga ju är och jag har liksom känt att jag vill leva som jag lär. För mig är kortare weekendresor med flyg något vi bör göra mindre. Vi är så privilegierade, vi kan ta till oss kunskapen om jordens mående och vi har möjlighet att göra andra val Bör vi inte då också gör det?
Det här är absolut ingen kritik utan en genuin fråga, hur tänker ni andra kring era val när det gäller resor? Hur motiverar ni, inför er själva och även era äldre barn, de valen?
Mina barn skulle gladeligen resa till London utan någon klimatångest alls men bör inte jag, som vuxen, ge dem, åtminstone ett uns av eftertanke. När det dessutom handlar om en nöjessemester, det yttersta av ett privilegierat liv.
Jag förstår om ni inte hänger med, detta är bara allmäna reflektioner. Men jag undrar hur ni tänker kring ansvaret gentemot den yngre generationen. JAG mår bra av att resa, och herregud vad suget är stort efter två års pandemi men vad vill jag ge mina barn mest, weekendresor eller ett annat förhållningssätt kring hur vi använder allas våra resurser. Eller går det att göra både och…? Och HUR i så fall?
Hittills har min principiella tanke senaste tiden varit att vi ”sparar” flygresor till destinationer längre bort (vi har tex släkt i USA) men inom Europa kan vi istället ta oss med tåg. Men det ÄR ju mycket bökigare med tåg (och framför allt tar det ju längre tid).
Jag är ressugen men försöker ta ansvar.
Berätta hur ni andra härinne tänker.
Kram
Vilka bra reflektioner!
Själv kan jag fråga hur mycket vi verkligen behöver resa? Jag har inte varit utomlands på drygt 10 år, inte ens i Danmark liksom… Vi har haft fina semestrar i Sverige, 10-20 mil hemifrån samt hemma!
Vad är det man reser till eller flyr ifrån?
Hur många flygresor är rimligt att göra på ett år? Eller ska man räka flygresor per decennier?
Skrivboken 🤩 Gissade Bookbinders men hittar icke?
Anna, så bra du formulerar dina funderingar. Visst är det mer omständligt att resa med tåg. Och tar tid. Jag håller med om kommentaren att se resan som en del av målet. Det är ju ett härligare sätt att resa! Men man får kanske anpassa reslängden?
Den senaste resan som jag gjorde med mina barn var för snart två år sedan när vi flyttade från Skåne till Norrland. Jag har alltid tagit flyget på den sträckan sen vi fick barn för sju år sedan. Men nu var det sista gången vi behövde resa den här sträckan och jag var sugen på tåg. Min man stannade kvar för att ta hand om flyttlasset och jag åkte tåg med då en femåring, blivande treåring och vår två månaders bebis. Min mamma hade åkt ner till oss innan för att kunna assistera med sista packningen och resan upp. Och det var så mysigt! Vi åkte iväg med första tåget på eftermiddagen till Göteborg. Åt glass till kvällsfika i väntan på nästa avgång. Mellanbarnet drog stolt sin egen väska långt långt till perrongen med nattåget. Femåringen inspekterade alla knappar och lampor i liggvagnen, och tack och lov så sov alla tills vi var framme i Norrland vid 06 nästa morgon.
Idag frågar min sjuåring när vi ska åka nattåg nästa gång? Kan vi inte åka till Skåne i sommar?
Ja, det är ju vad hon känner till. Det var ett äventyr. Det är säkerligen lättare att ha små barn i den här frågan. Finns det något barn som önskar att vi ska flyga på semester om de vet konsekvenserna av det? Att vi har åtta år på oss att minska de globala utsläppen med 45 procent. Jag är rätt säker på att alla barn hellre skippar flygresor, nöjesshopping och fler leksaker i förmån för en bättre framtid. Miljoner människor hotas just nu av svält i östafrika pga av uteblivet regn. Det gör det lätt att stanna på marken, tycker jag. Vi behöver inte göra det värre om vi har ett annat val. Och det känns bättre att leva utifrån sina värderingar! Gå på den känslan!❤
Att resa till andra länder, även på helgresor inom EU, ger nya perspektiv och inspiration, kanske även en bättre förståelse för hur världen ser ut utanför landets gränser . Att vara så hämmat av flygskam, speciellt här efter två år med pandemi, är så tröttsamt . Det ger ingen mening
Hej Anna!
Har ingen lösning, eller svar, men brottas med samma. Instämmer på samtliga punkter, både det du skriver och Malin svarar. Vi måste kunna prata och diskutera detta, utan att vara otrevliga mot varandra. Joana och Kristine, inget gott (i vart fall inte en väl bevarad jord till våra barn och barnbarn) kommer ur att gå i försvar, dissa eller sucka över ”flygskammen” – f ö ett talande ord syftandes på allt detta som många av oss längtar efter, många av oss gör emellanåt, men som vi skäms lite över eftersom vi inser att det inte är hållbart…
Jag tänker mig att Anna och flera med henne även gör andra miljösmarta val – vad gäller eko o närodlad mat, sopsorterar, köper certifierade kläder (svårt område f ö, ligger efter livsmedelsbranschen) och kanske valt el/hybridbil eller tar kollektivtrafik när möjligt.
Vill man se hur viktigt det ändå är, att trots alla dessa små strån till stacken, att minska radikalt på vårt flygande finns massa test man kan göra online för att se/beräkna sitt CO2-avtryck Kristine.
Jag försöker tänka att det finns många härliga ställen man kan nå med tåg (andra svenska städer, Oslo, CPH), även Alperna även om det väl fortf är en del diesellok som tuffar dit? Sedan att avstå att resa ofta med flyg, spara min CO2-budget till enstaka härliga resor till värmen vart tredje år kanske? Kan det vara något?
Men visst vore det härligare om man bara kunde unna sig och köra på? Usch, svårt😔
Men låt oss fortsätta prata om detta viktiga ämne på ett civiliserat sätt. Glad Påsk! 🐣
Vilken bra, tänkvärd och viktig kommentar. Ta tåget och se resan som en del av målet. Kan tipsa om gruppen Tågsemester på Facebook, full av inspiration och frågor, om allt. Sen finns det så otroligt mycket fint att se i Sverige också, hoppas hemester och Svemester är här för att stanna. Själv åker familjen till Malmö i sommar och under pandemin blev det en vecka i Uppsala, hur mysigt som helst. Vi har bara en jord och den mår verkligen inte bra.
Så fort en influenser reser dyker det upp två kategorier av frågor, den ena är direkt, anklagande och aggressiv och den andra är som dessa ”jag-bara-reflekterar-och-dömmer-ingen-men-passar-på-att-smygskryta-lite-över-mina-egna-uppoffringar”. Suck, flygskammen i Sverige har ju inga gränser. Det är verkligen inte det enda som spelar någon roll för klimatet. Hur tänker du om allt annat, du som ställde den första frågan? Hur många bilar har du? Hur mycket konsumerar du? Hur ofta gör du om hemma? Och så vidare i all oändlighet. Tänk vad tröttsamt om vi hade pratat så med varandra i verkligheten? I lunchen på jobbet? För även om du packar in det gott så är det ett stick mot Ebba, som nu ser fram emot en resa. Och hur hon tänker förklarar sig ju själv, hon har valt att prioritera denna resan för sin familj.
Jag såg faktiskt inget stick alls i den kommentaren.
Hej Christine,
Hur ska vi kunna hålla två graders målet med en koldioxidbudget som tillåter att västvärldens (och för den del Kinas) medelklass åker på regelbundna weekendresor med flyg? Mig veterligen är det inte möjligt, men jag blir gärna överbevisad. Uppvärmning över två grader leder till en värld som är mer eller mindre obeboelig. Är det då inte rimligt att en sexåring som mycket väl kan leva till 2100 inte behöver flyga? Jag tycker Annas kommentar är väldigt rimlig och något som alla borde reflektera över 2022. Jag pratar ofta med vänner, bekanta och kollegor om klimatfrågor och ifrågasätter flygresor (m.m.). Kan garantera att det blir intressanta diskussioner.
Låter helt underbart verkligen. Skönt att ta en vecka med massa trevligheter.
jag tycker det är viktigt att visa mina barn världen. Att åka på äventyr, att visa andra länder, upplevelser osv. Så vi kommer fortsätta flyga på de resor vi har råd med (vilket är en resa kanske vartannat år). De älskar det. London står på önskelistan men vi väntar lite till.
Jag tänker inte att det är vårt enstaka flygande som sabbar klimatet, alltså funderar jag inte ens på våra resor ur den aspekten.
Det är ju just precis det som är en del av problemet. DU vill visa DINA barn världen. Men vad händer om alla ska ha samma rättigheter som dig? Då blir det väldigt många flygresor. Och flyg är inte bra för miljön, det vet vi vid det här laget.
Och det är det som blir problematiskt när Ebba visar upp sina resor. För om hon får/ kan unna sig, så måste ju vi andra också kunna göra det…
Och också, VI vill visa våra barn världen. Men vad vill våra barn? Om några år när de växt upp, vad kommer de önska att vi gjorde annorlunda? När klimatförändringarna är i rullning. Tänkte vi inte på resten av jordens befolkning utan bara oss själva?
Jag tänker att alla våra utsläpp räknas. Allt jag kan göra bättre är bra! Jag håller med om att det inte är en enstaka flygresa som räknas.
Och när jag ändå är igång och skriver så vill jag också passa på att önska dig Ebba och din familj en fantastisk resa! Hoppas ni får ett helt underbart påsklov i London! Att ni och era barn med värme kommer ihåg resan som ni gjorde till London hela familjen. Låt det vara speciellt! Låt det gå några år och ge er tid att längta tills nästa gång.