Hittade den här bilden när jag letade efter något helt annat (alla dessa bilder som svämmar över mitt liv…) och blev så glad. Ingen tjusig proffsbild men jag minns känslan som om det vore igår. Minns precis den här stunden, jag var just klar med en lååång direktsändning ute på slottsbacken. Utanför Stockholms slott. Solen gassade. Allt hade gått jättebra!
Och just då kom barnflickan som hade rullat runt Marianne i vagnen dit. Marianne – fin i sin blommiga sommarklänning – sträckte ut sin små knubbiga armar där hon satt i vagnen och jag rusade bort, tog upp henne i famnen. Hon var nog mest intresserade av mammas vattenfall till silverhalsband…
Underbart 💜
vilken härlig bild, och vilket vackert minne 🙂
Fin bild och minne!!
En sak som jag har funderat på som du får gärna besvara på hur du tänker. För jag minns både när du fick Marianne och Klas så såg man aldrig några ansiktsbilder på dem. Minns när omslaget med dig och Amy kom med barnen och jag såg Mariannes ansikte för första gången. Men nu när Ernst kom så svämmar det över med bilder på honom (dina barn är så fina by the way!!)
Det jag undrar är varför det är annorlunda? Du måste ju ha bytt värderingar eller tankesätt på barnen i media. Vore intressant att höra denna förändring!
Kram
Har också reagerat på detta. Lilla Ernst fotas ju och läggs ut på Instastories upp till 10 gånger om dagen och till 100 000 okända människor. Han kan ju inte välja själv. Jag vet inte hur jag hade känt om jag hade fått reda på att min mamma eller pappa hade lagt ut mig för så många människor och så ofta då jag var liten. Visst han kan inte välja, men han har ju likväl en egen integritet och att filma så otroligt mkt och lägga ut till så många är det ju inte säkert att är något han kommer uppskatta när han förstår hur många som ser. Kanske gör han det, kanske bryr han sig inte alls eller kanske känner han som jag skulle känna, att det är för mkt och för ofta. Det kan du ju faktiskt inte veta.