Hej och hjälp, vilken rivstart det blev att komma tillbaka till stan. Känner nu en växande panik över en sak: HUR ska jag behålla det där sköna lugnet jag har hittat i sommar? Hur gör man? Går det ens, bara lite?
Puh, försöker just nu hålla huvudet ovanför vattenytan mitt i skolstart (dottern började första klass idag!) och nästa vecka dags för inskolning. Och japp, lite modevecka på det (vilket innebär en överfylld kalender med events, möten, frukostar, luncher, kvällsaktiviteter…) och sen alla projekt som drar igång pang, nu på direkten. En miljon saker, tack och lov en miljon väldigt ROLIGA saker. Resor, biljetter som ska bokas, manus som ska skrivas, frilansare som ska kontrakteras, mappar som ska delas, dokument som ska struktureras, plåtningar som ska organiseras.
En sak lovade jag Emilia imorse att försöka med: Att undvika kvällsjobb. Jag väljer att tolka det som att undvika kvällsjobb VARJE kväll i alla fall, för just nu blir jag faktiskt lite lycklig över att klockan är tjugo i tio, Johan är på jobbmiddag, alla tre barnen sover (halleluja) och jag ska sätta mig med en kopp te och röja undan lite.
Jag tänker att man kan fortsätta med ditt mantra. De Små Stunderna. Att ta de få minutrarna som kanske ges mellan racen.
Så gör jag iallafall. Den där kaffen i solen på lunchen. Det sköna vädret på promenaden till jobbet. Jag som bor i Skåne nära havet- kvällsdoppet efter jobbet.
Då tror jag att man kan få behålla lite av lugnet🤗. (och förståndet när höstens tempo har satt klorna i en på riktigt)
Kram
Tror att här m å s t e DU !!!
p r i o r i t e r a
DU !!! kan INTE göra allt
Så är det bara
Viktigast att få under denna tid
Så mkt SömnSömnSömn
som Du bara kan
Prioritera Sömn DU är Bäst
Jag tror på att dra ner på mobiltid (förstår att det hör till ditt jobb men i den mån det går, tex inte skrolla Instagram) och att vara ute lite varje dag! Och att fortsätta göra somriga grejer typ dricka vin, äta glass 🙂
Jag förstår dig och brottades i många år med samma problem. Dock bestämde jag mig förra året i augusti (i samband med att jag bytte jobb) att jag skulle börja tacka nej. Det gav mig initialt panikkänslor men oj vad det smakade bra i munnen att säga ”nej”, efter ett tag. Nu har jag ägnat ett år åt att säga nej till familj, vänner och diverse jobbprojekt som flyger från höger och vänster men säger samtidigt JA till min egentid, familjens tid och min hälsa. Jag har blivit omsorgsfull med min tid och jag har valt att prioritera det som jag behöver, inte det som är kul. Resultatet har blivit att jag överhuvudtaget inte är stressad. Ingen klump i varken halsen eller magen. Jag hämtar, lämnar, tränar, jobbar och håller fortfarande liv i mina relationer med vänner även om vi ses mindre än förr. Kort sagt blev livet harmoniskt och jag kan aldrig någonsin tänka mig att gå tillbaka till det gamla livet igen.
Heja dig! Sånt bra beslut!
Så sunt och viktigt skrivet av Sandra i kommentaren, var stolt att du tagit dig dit du är! Jag har gjort ungefär liknande val och det är helt fantastisk vilken känsla det är i mångt och mycket. Man har ett val i så många lägen i livet! Och tänk Ebba så mycket visdom och driv du har, du skulle verkligen kunna göra t ex en flytt (lång eller kort tid) till Falsterbo till att bli verklighet:) Du strålar när du är där! KRAM