Vi vann! Herregud, vann! Alltihop!? Nu var ju inte DETTA det viktiga (här kommer Johan in och protesterar och menar att jag är en galen vinnarskalle…) så okej, det VAR kul att det gick bra. Att tennisguden var på min sida under små stunder och att jag hade strålande medspelare, sådana där som tar fram det bästa i en, peppar och gör det så himla kul. Men visst. Jag gillar väl att vinna då, haha?!
Jag fick ju nästan en tår i ögonvrån när jag stod, tillsammans med min suveräna final-partner Nina, och tackade för en underbart härlig turnering och årets upplaga av Falsterbo Ladies Open! Så mycket roliga bollar, förfärligt irriterande misstag, skratt, rop, tunga returer och härliga servar. Solen strålande över de röda banorna, nästan vindstilla och ett fantastiskt gäng grymma tennis-damer.
Men tåren då, som jag lyckades dölja bland svettpärlorna, den handlade faktiskt om att det liksom slog mig att jag förra sommaren, precis här, stod bredvid banan med svag, blek fot i otymplig pjäxa. Som jag tänkte aldrig skulle bli sig lik igen efter veckorna i gips och osäkerheten efter operationen. Eller, kirurgen sa ju att det skulle – KUNDE – bli jättebra! Men så kändes det inte då…
Så kom Corona och den här märkliga våren när jag bestämde mig för att en gång för alla fokusera på mig själv, mitt välmående, min kropp och min hälsa. Bli stark! Stark kropp, stark fot! Och det kunde ju inte ha kommit mer lägligt egentligen. Förutom att det varit hopplöst mörkt på väldigt många vis, så gav det mig ett andrum och den extra tid jag uppenbarligen behövde.
Så, från pjäxa till en viktig läxa som jag nu måtte lyckas bära med mig och bibehålla – det GÅR. Jag kan. Jag vill fortsätta vara stark. Detta behöver jag förmodligen påminnas om både en och femton gånger i mörkaste november, för att inte tala om december. Men med pepp, en och annan 10.000-steg utmaning (1 september KÖR vi) och att fokusera på det hållbara långsiktiga hälsosamma, så måste det väl gå?!
Men vad härligt! Stort grattis. Vilken resa du har gjort!
Förstår precis din känsla! Jag höll på att bli tvungen att sluta spela tennis (denna fantastiskt roliga sport) på grund av en knäskada. Men istället gick jag till gymmet regelbundet (motiverad av att kunna komma tillbaka till tennisplanen) och nu, 1,5 år senare, har detta gjort att jag tränar tre gånger i veckan och att jag kan spela tennis utan att någonsin ha ont i knät mera.
Och då gör det inte så mycket om man vissa sommarveckor äter mer glass, och tränar mindre, än man tänkt. För man vet att man kommer att träna igen nästa vecka (eller veckan efter det…).
Hurra hurra hurra! Gud va roligt att ni vann. Men än bättre att kroppen håller! Grattis till både stark kropp och härlig vinst!
Bra jobbat!
Grattis!
I April insåg jag med att jag måste göra något bra av, vad som förmodligen kommer att vara ett ”skit-år” så jag bestämde mig. Jag ska bli mitt bästa jag, vad gäller vikt och hälsa. Det går toppen. Visserligen har jag varit sjuk en vecka och har nu fått ett otal hemska blåsor i munnen men utöver det. Det går toppen.
Jag har nu gått ner 12 kg sen 13 April. Det är inte lätt men det går så himla bra och jag tycker inte att jag måte avvara något. Livet är ändå väldigt gott.
Jag vill komma ut i världen som en ny människa efter att Covid flugit (förhoppningsvis) sin väg och jag är på god väg med att uppnå mina mål.
🙂
Helt fantastisk hälsoresa du gjort, sund och liksom rimlig. Ingen galen svältdiet och konstiga pulver, promenader kl 05 på morgonen osv, utan fokus på träning, vardagsrörelse och bra rimliga matrutiner. Sånt bra föredöme är du, och så fort det gått, det syns på hela dig att det gett resultat. Heja dig!!!
Grattis Ebba!! Bra jobbat!! Vad är din bästa metod för att ständigt ha koll på 10 000 stegs utmaningen?
Hm…..precis, jätte och absolut….var en gång typiska trendord, faktiskt!
Jättejobbiga att lyssna på, jätte, jätte, jätte…..ja, just det jätte är också ett sådant där uttjatat ord.
Men snälla ”NU KÖR VI” börjar tyvärr låta lika slitet.
Och vet du hur många gånger du använder det?
Och hur det låter i podden när du säger det?
Varje gång jag hört det i podden så tycker jag synd om dig. Det låter som att du har så stora tvivel på dig själv, allting och livet.
Trist kommentar. Svårt att förstå varför du läser bloggen och lyssnar på podden om uttryckssättet stör dig så mycket.
Jag säger jätte, absolut och precis. Jag är lika gammal som Ebba. Det är fint med 80-tals nostalgi. Jag tror inte att man behöver prata som att man var yngre än vad man är? Skulle vara konstigt med en tant som pratar som ett barn? Ganska ängsligt att tycka att man behöver prata trendigt? Det viktiga är vad man säger…
Men människa! Du menar inte att du tillbringar din dyrbara tid med att lyssna på en pod och läsa en blogg som du inte har någon annan glädje av än att håna upphovspersonen? DET är sorgligt på riktigt. Behöver du lite kärlek? Kram på dig i så fall
Åh jaaa. 1 sept – jag är PÅ! Härligt 🙂
Fantastiskt! Otroligt bra jobbat och vilken hälsoresa du gjort! Inspirerande på alla vis!
Härligt med en ny utmaning!
Vill gärna ha tips på vilken typ av kost o träning du använt! Tack för en härlig blogg o podd:) som.jag lyssnar på varje vecka, underbar!
Grattis! Och så kul med tennisen! Jag har själv hittat tillbaka till tennisbanan efter ett uppehåll på 15 år. Och det är ju så sjukt kul. Min coach är föredetta proffs, och när jag lyckas sparra mot henne i ett par bollar (inte mer än så, sen är jag helt slut) så tänker jag att jag kanske är en dold talang ändå, hehe. Så kul att få ha lite storhetsvansinne som 35-årig mamma. Fint också att visa barnen att deras mamma är stark och cool och kan vinna hela tävlingar!
Grattis vad härligt att du är stark och kan spela tennis, och att du vann…
👏
Lyssnat på poddavsnittet Sommarpepp och depp. Alltså sååååå härligt avsnitt! Enorm igenkänning! Älskar att du bara lever ut dina känslor! Stor kram!
Ja! Kör utmaning i september! Jag är på.