För åtta år sedan idag kom hon äntligen till oss. Som jag väntade. Väntade. Gick över tiden, en vecka och vi väntade. Inget hände. Och vi väntade. Jag visste förstås egentligen inte på vad. Hade ingen aning om hur livet skulle vändas upp och ned. Att ingenting nånsin skulle bli sig likt. Eller att livet skulle få en helt ny mening. För det går ju inte att föreställa sig. Två veckor över tiden kom hon, en grå aprildag just som denna…
Här ligger hon i vår säng, si sådär tolv veckor gammal, på din dopdag i juni nere i Skåne. Just efter dopet, innan dopkaffet i Johans föräldrars trädgård. Tycker så mycket om den här bilden för att jag vet att jag hade fattat då. Landat i lyckan. Det hade ljusnat. Lättat lite. För helt ärligt, så minns jag inte om himlen var grå därutanför Danderys sjukhus just den här dagen för åtta år sedan. Men jag tror det. Dimmigt var det i alla fall inuti mig, efter ett mardrömslångt dygn och en vidrigt lång, smärtsam och utdragen förlossning. Inte heller det hade jag i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Att jag skulle överväldigas av livet självt, när jag själv var så skör. Men så kom hon, vår älskade dotter. Med en färdig frisyr och ”såååå mycket hår”, som barnmorskorna glatt konstaterade i förlossningsrummet. Slog upp sina mörkblå, kloka ögon. Och även om jag tappade bort många minnen i dimman av smärtan och min förtvivlan, så glömmer jag aldrig känslan av när hon låg där på mitt bröst för första gången och jag försiktigt, försiktigt klappade på den lilla armen och kinderna. Något så mjukt och fint hade jag aldrig känt i hela mitt liv. Som jag sa till Johan imorse, när vi smög upp och plockade fram chokladtårtan ur kylen med två sömniga småbröder runt benen: ”Det gjorde vi bra”.
Så lik Ernst 💕
Precis idag för sex år sen var jag med om detsamma, min son kom till världen med alldeles mörkt och lockigt hår. Kanske upplevde jag det inte lika smärtsamt, men nog kändes det all :). Lika isande kallt som idag var det, men om jag inte minns fel tror jag att jag såg solen skina när jag flyttades runt mellan olika rum för att vänta på en plats på BB, det spelade dock ingen roll för min son låg i min famn medan vi rullades runt i sängen :). Min man och jag sa också igår kväll när vi tittade på bilder från första tiden att detta gjorde vi bra. På fredag är det dags igen, då ska vi fira vår dotter som fyller ett år. Hon föddes dock utan hår, men kyligt var det den dagen också :).
Väldigt lik Ernst. Kul, måste vara första gången hon syns på bloggen? Coolt namn, Marianne. Tack för att du delar med dig av dina känslor efteråt. Så viktigt <3
Så fint skrivet på så många vis, att få bli förälder. Ens värld förändras på någon sekund och inget blir som det var förut :). Ren och skär lycka och glädje för resten av ens liv 🙂
Så söt bild och sån härlig blick hon har! Ps. Nyfiken på hur det gick i Clinique-tävlingen?
Så fint! <3
Du skriver så fint Ebba <3 Stort grattis Marianne!
Jag har också fått en aprilflicka och på fredag fyller hon 18 år! Men, liksom många andra, så minns jag den dagen, vissa saker knivskarpt som att vattnet gick på natten och jag ställde mig och strök byxor att ha med mig på BB! Andra, de långa timmarna innan vår tös kom ut är tack och lov suddiga. Och nu har vi en vuxen person som är så klok och fin på alla sätt❤
The oldest trick in the book! Funkade ju på Johan…som bara hade att gilla läget.
Så otroligt fin formulerat, den känslan att bli förälder för första gången.
Sen vet ju vi som har förunnats att bli förälder ytterligare en eller flera gånger att varje första möte och följa det barnet är unikt.
Grattis Marianne på födelsedagen.
Önskar dig all lycka i livet.
Mitt första barn föddes för tidigt. Fruktansvärt chockerande, hade ingen aning om hur bebisar fungerade. Ingen aning hur prematurer fungerade. Oron var enorm till en början och det kändes som jag missat så mycket viktigt som jag inte visste. Idag är hon 7 år. Och helt perfekt.
Så himla fint skrivet! Blir alldeles rörd när jag själv ligger här med min dotter i famnen som är sju veckor. Dock inte i närheten av så mycket hår, mer lite fjun på huvudet:)
Det var grått den dagen men tre dagar senare vände det och blev sol! Jag minns precis för vår äldsta är född samma dag. Fram till dess hade det varit gråruskigt och kallt men samma dag vi åkte hem från BB vände det och blev till en fantastisk vår.
Å vad fint ❤️ Och vilken pepp jag känner inför att få träffa min lilla pojke som ska komma vilken dag som helst. Inlägget gör den olidliga väntan något mindre långsam för en stund
Du beskriver det så bra, den omvälvande känslan att bli förälder för första gången ♡