Jobbade järnet idag, utan lunchpaus, och hann med nöd och nappa hämta dottern tjugo i fyra på skolan för att åka med henne till tennis. Väl där, så slängde jag upp datorn för att skriva ett inlägg om Alla hjärtans dag men jag… Tappade det, liksom. Stirrade en stund på ett tomt inlägg. Landade inte i någonting alls. Kanske för att min egen dag helt enkelt inte var så himla Alla hjärtans dag:ig alls.
Äsch, Johan och jag gör ju inte någonting alls av den här dagen. Han tycker att det är fånigt, lite jag med fast kanske lite mindre än han. Jag kunde väl i och för sig i jämställdhetens namn uppvakta honom (genom att till exempel skrämma livet ur honom med att skicka en bukett rosor till hans jobb, hehe) men nä. Ikväll hade han också sin tennis nio till tio, så tanken jag hade på att fixa barnvakt slog jag bort. Oh well, vi firar andra dagar. Speciellt såhär års, när det är fullt ös på kalasfronten i vår familj.
Men sedan slutade det faktiskt jättebra. Min kompis dotter fyllde sju år idag, våra barn känner varandra sedan de var yttepytte eftersom vi träffades i mammagruppen. Så när vi blev bjudna på tårta och Valentines-kalas, så gick dottern och jag glatt dit. Jag sjönk ner i en soffa, bland rosa hjärtballonger och härligt mycket Valentines-pynt, fick kaffe och goda kakor. Så trevligt och fint fixat!
Väldigt hjärtligt, helt enkelt. Som det ska vara den här dagen. Och födelsedagsbarnet hade själv dekorerat den rosa tårtan…
Nu ska jag krypa ner, Ernst sover i sin säng – hjälp, ta i trä – och jag tänker att HAN kanske ger sin älskade mamma en Valentines-present och sover kvar där i ett par timmar till?
Hoppas att ni allihop haft en fin kväll och tillbringat den med människor som gör er glada.
Bästa Ebba.
Jag uppskattar att du är ärlig och uppriktig i dina inlägg. Både när det gäller din hälsa, barnuppfostran, din passion och drömmar och allt annat runt omkring. Vi behöver olika perspektiv i allt. Du får och kommer att få kommentarer som ser på saker och ting på olika sätt, men det gör inget – vi behöver också dessa olikheter för att drivkraft och intressen ska finnas kvar.
Till exempel: alla hjärtans dag firas på olika sätt. Att träffa mammagruppen låter mycket spännande. Fortsätt var uppriktig och gå din egen väg.
Ja, man ibland undrar man när man ser alla rosor och fina uppvaktningar i sociala medier – blir ALLA utom jag uppvaktade till tusen?! Kram!
Vi brukar inte heller fira så mycket men min man brukar ge mig blommor vilket ju är underbart. I år hade dock Interflora svårt att hinna med så blommorna kom istället en dag sent, men det var härligt med blommor den 15 också. 😊