Måndagsrapporten – vemodet och födelsedagsveckan!

HUR KAN DET REDAN VARA NY VECKA!? Ja, nu är det ju så. Men ändå. Måste säga det en gång till: Hur kan det redan ha rasat iväg en vecka till i mars? Den här våren alltså. Jag hänger inte med. Eller, det gör jag ju. Jag måste säga att jag har en bra vår. En glad, bra vår med mycket energi och otroligt många roliga projekt på jobbet. Kan verkligen inte klaga på något, förutom då på att den möjligen går lite för fort?! Vi river av veckans måndagsrapport, en späckad, rolig vecka väntar framför oss:

MÅNDAG: Halvvägs in i måndag redan och inte vilken som helst, utan min älskade Johans födelsedag! Han väcktes (well, han sov räv för barnens skull…) med påsktårta och ljus på sängen, uppdukad frukost som jag tack och lov sansade mig och dukade upp igår kväll. Likaså hade jag preppat med paket. Allt för att göra måndagsmorgonen (läxor som ska med, väskor som ska packas, ryggor svämmar över hallen, bråttom) lite mer födelsedagsmysig. Marianne och hennes kompis bakade morotskaka igår med god färskost-glasyr och dekorerade så fint.

I övrigt en flängig (är det ens ett ord, well, jag har flängt runt…) måndag, klämde in tennis som hackade upp dagen – digitala måndagsmöten, en intervju, bilder som skulle iväg på korr, artikel som skulle läsas igenom och godkännas. Nu har jag bockat av det mesta på ”att göra”-listan. Skönt! Och ikväll 19.00 sänder jag LIVE från mitt badrum, andra delen i min ”Fråga en expert”-serie om hudvård, som jag gör tillsammans med Vichy.

Johan har önskar sushi till födelsedagsmiddag, även den blir ju liiite flängig eftersom jag sänder LIVE från badrummet klockan sju. Vilket han retade mig liiite för idag, när jag bjöd honom på finlunch. Men inte mer än att jag vet att han är helt okej med det och mer därtill. Haha, tur att han är vad vid… Mig. Och jag vid honom. Vi, vid varandra. Tänkte på det igår, att jag unnar och önskar verkligen alla en Johan i sitt liv. Jag unnar alla att vara ett team med någon, i livet, för livet.

TISDAG: Ernst ska ha matsäck – men framför allt: Ernst fyller år! Imorse när jag lämnade honom på förskolan slog han glatt upp ytterdörren och sa högt, till alla i hallen: IMORGON FYLLER JAG ÅR! Nej, är nog ingen i hans närhet som missat detta. Det har räknats ner, frågats tusen gånger och denna lilla kropp är mycket spänd inför morgondagen. Paket, tårta och marsipan är det som står på önskelistan. Min älskade minsting. Fyra år med honom. Och jag kan inte minnas hur livet var före detta underbara kaos som är livet som fem i familjen. Fyra år sedan jag slängde den här lilla skrutten över axeln, under värsta tänkbara värmeböljan på Mallorca. En annan sak slår mig, när det gäller hans födelsedag….

…Och det är att det liksom inte känns så vemodigt. Visst, tiden går fort, åren viner iväg, precis som den här våren. Men jag tror också att jag så innerligt visste att jag drömde om tre barn. Så när det blev så, så… Fick jag ett sådant lugnt. Så mycket tacksamhet. Jag tänker verkligen ofta på det, hur lyckligt lottad jag känner mig som får vara, leva och göra detta. Då blir det inte lika mycket vemod vid födelsedagar som jag kände tidigare. En annan sak som bidrar är förstår att det liksom är fullt upp heeela tiden. Nästan. Men det är inte bara det, det är också något med livspusslet och när man känner att pusselbitarna någorlunda faller på plats. För vad är väl lyckan, om inte livet som pågår här och just precis nu? Som att jag nu sitter och skriver detta, med en kopp kaffe, vid skrivbordet, när dottern står i köket och bakar schackrutor som Ernst ska få med sig till förskolan imorgon. Fint är det.

ONSDAG: Fyraårs-kontroll med Ernst på morgonen! Jag ska sedan gästa ”Livshjulet”-podden på förmiddagen. På eftermiddagen är det jurymöte med Storytel Awards. Får nog inte avslöja för mycket men det är… Ja, det blir riktigt bra. Riktigt spännande! Sedan direkt vidare till styrelsemöte med Bookbinders som håller på hela eftermiddagen. Måste läsa igenom materialet också, hmmm, jag får stuva in det i kalendern på tisdagen någonstans, på något vis.

TORSDAG: Är så glad över att vi har en LIVE-späckad vår med Säker stil. Bland det roligaste vi gör är ju… Nej, nu ljög jag. Det GÅR faktiskt inte att säga vad som är roligast, för allt är roligaste, på olika vis. Nya Säker stil SVARAR-podden är ju jättekul! Jag menar, Fyra bugg och en Bottega?! Hur som helst, på torsdag 11.30 ska vi köra #SäkerstilLIVE tillsammans med Babyshop! På engelska! Pirrigt?! Jag får luta mig mot min kära kollega här, som ju i princip lever tvåspråkigt hemma. Min engelska har liksom havererat i och med Corona. Jag är ju annars i London då och då, använder min engelska hyfsat ofta – men nu. Nej. Hjälp?!

På eftermiddagen skrivjobb och två digitala möten…

FREDAG: Fredagstennis på morgonen, möten och skrivjobb. Ska förbi Bookbinders och lägga sista handen på ett projekt där, som lanseras nästa vecka. Dags för andra jurymötet med Storytel Awards, det är ju en del att dividera kring och gå igenom. Över 70.000 (!) röster har kommit in i år. Första gången jag är med i den här juryn, så det ska bli spännande att lyssna, lära och förhoppningsvis kunna bidra.

LÖRDAG: Luuugn förmiddag hemma. Skönt! Marianne ska till stallet efter lunch, jag ska medverka i P4 Världen, Sveriges Radios största utrikesmagasin, om europeiska kungahus i vår tid. Givetvis med avstamp utifrån Meghan och Harrys intervju med Oprah, men också om kungligheternas roll i kristider. Vad kan de göra – och hur gör de? Kul att vara med, inget jag behöver förbereda särskilt mycket eftersom jag ändå följer detta…

SÖNDAG: Alltså, blir det sommartid på söndag?! Fram med grillen, ställ fram klockan en timma. Apropå grillen, oj som jag längtar till Skåne nu. Vi planerar att åka ner över påsklovet och titta till huset, har ett målningsprojekt som släpar efter sedan förra sommaren och trädgården är i behov av kärlek. Ja, en söndagsmorgon i Skåne längtar jag verkligen efter nu. Att vakna upp i det vita huset, göra dagens första kaffe, barnen i tv-soffan, långsam lat, ledig morgon… Snart så. I den här takten är det ju typ sju minuter kvar tills vi är där och det är juli?!

KOMMENTERA GÄRNA!

8 reaktioner till “Måndagsrapporten – vemodet och födelsedagsveckan!

  1. Underbar läsning Ebba! Jag blir glad💝💝och känner igen mig i det att bli trebarnsmamma! Den längtan och glädjen. Men framför allt tacksamheten!💝💝
    Kram från Växjö

  2. Jag tycker också att det är så trevligt att läsa måndagsrapporten. Men undrar: när handlar ni? I det här hushållet går halva helgen åt storhandling 😉 Vad gör vi för fel? (Eller är det outsourcat? Vilket jag isf skulle tycka är helt okej.)

    1. Inte bara handlingen undrar jag om…. här går det tid till att laga maten, städa och tvätta också…

      1. De har barnflicka och städhjälp. Vi kör med hemkörning nu i pandemitider då vår regering (bor i Finland) liksom Sveriges rekommenderar så få besök som möjligt i affärer och känns tryggare att göra så samt att om jag har glasögonen immar de ofta igen pga masken och då ser ja knappt ändå nåt i affären 🤪
        Håller med dig Ebba om att det sista barnet gav ett lugn och att lyckan ligger i vardagen, precis så!

    2. Linnea, ett tips på hur vi gör: Vi storhandlar en gång i veckan och har sedan pandemin gått över från helghandling till måndag kväll då det är mindre antal människor och nypåfyllt. Jag skriver en veckomatsedel och sen swishar jag/maken iväg. Från att vi lämnar hemmet till att vi är tillbaka och har lyft in allt i kyl/frys så har det gått max en timme. Jag upplever efter att ha testat hemkörning att detta ändå går fortare och framför allt så restas inga varor utan vi får allt vi vill ha eller lämpliga ersättningsvaror.

  3. Älskar måndagsrapporten…den inspirerar mig.
    Du inspirerar.
    TACK!

  4. Ja, för en sån som mig som aldrig fick den där trean så är vemodet ibland jobbigt. Och jag tänker ofta på hur gammal hen skulle ha varit nu om det där missfallet inte blivit. Jag föreställer mig verkligen precis det du skriver, att få en trea skulle ha gett mig ett lugn. Men nej. Det fick jag inte.

  5. Drömmer också om en trea och hoppas på precis den känslan 🙂 njuter av nuet och av pirriga tanken att förhoppningsvis få välkomna en till familjemedlem om något år.

Lämna ett svar till Linda Gödebu Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.