Att koppla ner (lite lagom)

Uppdatering, jag ska efter bästa förmåga besvara alla era kommentarer nedan – ber om ursäkt för om det verkar nonchalant att jag inte hunnit besvara kommentarer, inte alls min mening – men jag har som sagt haft lite ledigt ett par dagar här!

En sak jag gjort det här lovat är att koppla ner – lite lagom! Efter att ha provat många alternativ, under otaliga lov med detta underbart ständigt uppkopplade jobb jag har, så kan jag idag konstatera att detta blev riktigt bra, helt enkelt ”koppla ner lite lagom”.

Att helt koppla ner sociala medier och jobbmailen har jag provat – men för mig blev det bara mer stressande. Likaså att bara köra på som vanligt, haha, det gör jag ju för det mesta. Tänker att detta är extremt individuellt – helt beroende på typ av jobb – men för min del, så är jag dels så… nyfiken, haha. Kan inte låta bli att slänga ett öga i inboxen. Skriva ner några bloggidéer. Dra iväg något till Ida (som jag vet är exakt likadan). Kunde ju heller inte låta bli att ta ett jobbsnack med Säker stils projektledare Camilla som började jobba tidigare i veckan! Jag erkänner, det var HÄRLIGT. Och väldigt trevligt. Planera, när ska vi ha en rejäl kick-off? Lyssna på idéer, bolla, skratta, tänka till.

MEN – jag kopplade som sagt också ner. Allt fick gå på sparlåga. Svar på mail som kunde vänta, fick vänta. Uppdateringar. Svar på kommentarerna och DM pausade jag från. Lite lagom. Av allt. För att maxa kortspel med barnen, tjat om läsning, laga mat, vara ute, röra på oss, frisk luft, se på massvis med filmer och tv, skärm-tidsmys i soffan, stryka pärlplattorna, plocka fram målar-grejer, städa, plocka, och tja bara… Vara. Det har varit väldigt skönt. En lagom-modell som passade mig bra.

Nu ser jag faktiskt fram emot att växla upp och ta med det allra bästa från jullovet – och säga hen till vardagen. Älskar ju vardag. Också.

KOMMENTERA GÄRNA KRING ATT KOPPLA AV / KOPPLA NER! Hur gör du, är det avkoppling att koppla ner för dig? Helt? Eller lagom? Eller inte alls?

54 reaktioner till “Att koppla ner (lite lagom)

  1. Otroligt världsfrånvänt och självcentrerat med ett sånt här inlägg nu utan att alls bemöta kritiken du fått angående ditt resande. Trist.
    Varför vill du ens då att man gärna ska kommentera?

    1. Hej Josefina! Tack för din kommentar, jag har läst varenda kommentar (får alla i min inbox) och inser i efterhand att det verkligen var FEL prio av mig att inte hinna med kommentarerna under min ledighet. Gör om, gör rätt på den tills nästa gång! Och de många kloka, tänkvärda kommentarerna gav även mig nya perspektiv. Fick mig att tänka till. Inser att det var kasst formulerat av mig. Jag förstår samtidigt att det var AGERANDET (!) som folk reagerade på. Jag kan inte göra det ogjort, tyvärr, men jag tar naturligtvis till mig av kritiken. Det tror jag att det flesta som läser (och känner) mig VET att jag gör! Bästa hälsningar från Ebba

  2. De flesta kan inte koppla av, man tar sitt ansvar, stannar hemma, träffar ingen och absolut inte ladda några batterier. Förstår verkligen inte detta till inlägg, känns väldigt egoistisk, lite som att pandemin inte finns.

    1. Fast att koppla av med ”kortspel med barnen, tjat om läsning, laga mat, vara ute, röra på oss, frisk luft, se på massvis med filmer och tv, skärm-tidsmys i soffan, stryka pärlplattorna, plocka fram målar-grejer, städa, plocka, och tja bara… Vara.” är väll precis det man kan göra under pandemin samtidigt som man tar sitt ansvar?
      Så att koppla av och ladda sina batterier ser jag absolut inte som en motsats till att att man stannar hemma och inte träffar nån – så det är en kritik jag verkligen inte förstår.

    2. Hej Lena, förstår dig och tack för din kommentar! Det var inte min mening, jag förstår dock verkligen att detta blev väldigt fel, på många vis. Bästa hälsningar från Ebba

  3. Låter klokt och skönt att hitta sitt sätt att koppla av.
    Ta det försiktigt hem och starta inte om alldeles för abrupt.

  4. Detta funkar inte Ebba. Men samtidigt, vad skulle du skriva? Ett träningstips, ett reklaminslag, något inlägg med härskarteknik eller gråta ut. Jag vet verkligen inte.

    1. Hej Annika, tack för din kommentar – jag förstår verkligen din kritik, jag är ledsen att du blivit besviken och provocerad av mitt agerande. Jag förstår givetvis att det blev fel, men kan inte göra någonting ogjort. Bästa hälsningar från Ebba

  5. Låter skönt! Och heja dig! Om jag var du skulle jag inte bry mig om att bemöta bittra personers kommentarer om ditt lov, de kommer ändå aldrig att ge sig. Det råder inte utegångsförbud, man ska hålla avstånd från andra. Onödiga resor handlar ju om kollektivt resande, och risk för trängsel.. Inget annat! Visst att en del är avundsjuka, livet är inte exakt lika för alla. De läsare som kommer med sura kommentarer behöver du inte ha kvar som läsare till bloggen ändå för vad tillför de? Bara för dem att lämna, ingen lär sakna dem.

  6. Härligt att ni har haft fina, coronasäkra dagar i Sälen! Jag tycker du är kanoninspirerande och har följt dig sedan länge. Ha det fint!

  7. Du Emelie kl 13.31, du har nog missuppfattat att onödiga resor enbart handlar om kollektivtrafik, det är så komiskt att man tolkar alla rekommendationer som man tycker passar sig själv. Läs på igen och försök förstå uppmaningarna om onödiga resor.
    Jag har alltid gillat att läsa Ebbas blogg, det har funnits en härlig blandning och en ton som tilltalat mig. Tyvärr har det blivit väldigt mycket reklam och de inläggen hoppar jag över numera. Det är möjligt att ingen kommer att sakna de läsarna som inte bara hejar på utan kommer med kritik. Men den dagen företagen/annonsörerna märker att en massa läsare saknas så blir det inte lika lätt att fortsätta med samarbeten eller locka tillbaka läsarna som du Emelie säger inget tillför och ingen lär sakna.

    1. Riktigt trist tonläge här i bloggen. Skidanläggningar har öppet. Det råder inget reseförbud som förra våren då också skidanläggningarna stängde ner.
      Man behöver inte skriva allt negativt om en bloggare bara för att man tänker olika.

      1. Personligen var jag tacksam över att en del personer befann sig i sina fjällhus över lovet. Det innebar att det inte var så mkt folk i vårt köpcentrum. De som är i köpcenter verkar ju mest vilja fika. Själv gör jag mina ärenden kvickt, dvs de som inte går att fixa via nätet.

        Det är trist att läsa om alla dessa påhopp på influencerna. Skriver de inte ngt får de kommentar för att det är tomt på deras sidor och skriver de vad de gör (äter på en restaurang med familjen eller är på landet) blir de nästan lynchade. Jag hoppas bara att alla ni som skriver trista kommentarer även vågar säga dessa om ni skulle möta personen på stan.

      2. Kristina: vi som tycker såhär går inte på stan just nu och inte hänger vi på fik i köpcenter heller. En stor del av oss jobbar inom vården och kämpar för att vi och patienterna ska orka och klara sig.

      3. Det rådde inget reseförbud inom landet i våras heller, enbart rekommendation och avrådan då också! Bara för att staten ej rent juridiskt kan hindra medborgare från att göra saker betyder det inte att det inte kan anses omdömeslöst eller onödigt som vissa nu tycker.

      4. Hej Therese, tack för din kommentar – många menar att jag till 100% tolkade restriktionerna helt fel, vilket jag nu också kan förstå! Men det var ingen hastig överläggning vi gjorde, kring vår resa, utan var noga med att se till att vi kunde hålla restriktioner så gott vi bara kunde, i och med eget hus och det faktum att vi hade varit isolerade i eget hus i tio dagar innan dess, ingen skola eller liknande för barnen exempelvis. Men återigen, jag förstår att detta blev fel! Bästa hälsningar från Ebba

  8. Hädanefter kommer jag mycket noga att undvika att handla ifrån något företag som har samarbete med dig EBBA! För ditt oetiska handlande under pandemin är inget jag vill stödja.

  9. Inspirerande att du skriver om vad för corona-säkra aktiviteter ni gjort med familjen! Låter precis som den typ av jullov som vi strävar efter – och med lite snö nu så hoppas jag också att man ska kunna komma ut i pulkabacken utan att det blir för många andra på nära avstånd.

    1. Allt det där Ebba skriver att hon gjort med sin familj hade hon likaväl kunnat göra hemma. Man måste inte åka till Skåne och Sälen för att ”maxa kortspel med barnen, tjat om läsning, laga mat, vara ute, röra på oss, frisk luft, se på massvis med filmer och tv, skärm-tidsmys i soffan, stryka pärlplattorna, plocka fram målar-grejer, städa, plocka, och tja bara… Vara.”

  10. I Sydsvenskan idag kan man läsa att Region Skåne kommer starta upp en krisgrupp som kommer planera för värsta scenariot: hur prioritera bland de svåraste sjuka när vårdpersonalen inte räcker till. Fattar ni hur allvarligt läge vi har i sjukvården i Skåne då? I andra regioner skjuts canceroperationer fram.
    I ett sådant läge, där vi kanske aldrig förut varit, förstår jag inte varför man inte kan hålla sig i sin egen hemmiljö för att ladda batterierna. Det är inte så svårt att avstå om man tänker att det inte kommer vara för evigt. Jag är på riktigt oroad hur vi ska klara våren om folk fortsätter med sina nöjesresor för att de inte fixar hålla ut bara lite till. Att undvika resor handlar ju om att inte belasta sjukvården i onödan, inte i första hand om att minska spridningen av viruset (även om det såklart också är en del av detta).

  11. Jag är en annan skåning som tog fasta på smittskyddsläkarens uppmaning före jul: Om du tvekar, avstå. Då blir det ganska enkelt. Jag avstår för att undvika att belasta vården, för att minska smittspridningen och inte minst av solidaritet, och då känns det självklart lite i hjärtat när andra tar sig friheter som bygger på att jag och andra avstår (och skapar den där luften i backarna, på vägarna, i köpcentrat eller på gymmet). Jag läste om Falsterbo-resan, kände – fine. Men TVÅ resor? Det fanns inte på min karta. De flesta jag känner har inte ens rest till föräldrar eller svärföräldrar på betydligt närmare håll.
    Väldigt många av dem som nu ägnat sig åt nöjesresor är privilegierade personer. Visst har säkert även deras/er vardag varit tuff, alla har vi fått ställa om och offra saker, men har den verkligen varit så mycket värre än alla andras? Ju bättre ställt man har det, desto drägligare liv kan man skaffa sig inom ramarna för den här pandemin. Jag hade hellre unnat sliten vårdpersonal eller en familj som trängts i en trång bostad sen i våras att ladda sina batterier med en fjällresa, om nu någon skulle resa,
    Jag är själv en person som jobbat hemifrån, i en liten lägenhet i stan sen i mars, semestern fick jag dela upp då vi behövde ha annan bemanning pga pandemin och jag kunde inte heller genomföra min planerade resa till släktens sommarställe och träffa syster och syskonbarn eftersom det inte kändes rätt att resa så långt kollektivt när restriktionerna var att avstå, utan stannade i stan. Jag är ensamstående, så jag har inte träffat många människor, jul- och nyårshelgerna har jag firat ensam. Men jag anser mig vara väldigt priviligerad. Jag kan jobba hemma och smittsäkert, jag har kvar mitt jobb och en inkomst, jag har föräldrar i riskgrupp på cykelavstånd för utomhusumgänge och jag är hyfsat frisk (ta i trä). Det är trist ibland förstås, riktigt sorgligt ibland, men annars har jag inte så mycket att klaga på. Jag har avstått saker av solidaritet med andra, och trodde det var så vi skulle ta oss igenom detta? Dra vårt strå till stacken, göra det vi kan, vara goda exempel och förebilder för varandra? Skapa positiva ringar på vattnet?
    Det är många batterier som behöver laddas, men att göra det genom resor får anstå. För många av oss i alla fall.

      1. Som jag skrev på det tidigare blogginlägget. Jag förstår att du får mycket kritik, men jag försöker ha två tankar i huvudet samtidigt. Dvs, ja högst troligt två mycket onödiga resor inom Sverige. Och ja, jag gillar fortfarande det du gör Ebba. Kämpa på med alla kommentarer och kritik!

  12. Väljer tyvärr att avfölja dig nu, ledsamt men vissa valman gör i livet får konsekvenser.

  13. Så skönt för dig, maken och fram för allt:barnena era att få ett lov som liknar ”normalt” i dessa tider! Jag undrar just över vad som händer med våra barn när detta är över. Min 4åring saknar sitt gamla liv med mormorsbesök, övernattande vänner, lekträffar och bussresor utan stränga blickar och munskydd…. om det då som förälder ges möjlighet att erbjuda ett avbrott från pandemi är jag den 1a att heja på. Jobbar själv i psykiatrin och tror att många kommer må otroligt dåligt under en lång tid liv och framåt. Att då få ge sina barn och familj en paus, ja, gör det! Och se tillbaka på de här välbehövliga dagarna med glädje. Det unnar jag er så gärna och mycket! Var en gås och låt de sura kommentarerna rinna av dig. Du är great!! 💕💞

  14. Har följt din blogg under många år och uppskattat det vardagsnära och inspirerats av det. Tyvärr inte längre. Min mans syster med familj bor i Sälen och arbetar på Skistar. Deras bild av hur av hur det sett ut under julen skiljer sig markant från det du skriver. Förra veckan insjuknade de i covid och är väldigt sjuka.

    Idag börjar många barn i skolan igen. Arbetar som skolledare och ser hur skolpersonal slitit under snart ett år. De ska möta många barn och det är svårt att skydda sig.

    I min värld ska vuxna vara förebilder för barn. Vi ska lära dem att visa hänsyn och respekt samt ta ansvar. Genom att följa råd och rekommendationer som gäller i denna underliga tid hjälper vi barnen att förstå, något som de kommer att ha med sig. Idag möts barnen i skolan. Några har följt råd och rekommendationer strikt, andra inte. Det kommer att väcka reaktioner hos personal, barn och föräldrar. För mig är det otroligt respektlöst mot så många att inte följa de riktlinjer som gäller så långt man bara kan. Att dessutom inte kunna ta och bemöta kritik blir otroligt pinsamt. Att få positiv och negativ kritik ingår i de flesta yrken. Att reflektera och analysera kritik är utvecklande! Kanske ett bra mål för 2021?!

  15. Oj vad livat det var här. Hoppas att du inte tar så illa vid dig.
    Vi gjorde ungefär som ni, åkte till fjällen i trettonhelgen med hopp om att hitta lite lugn. Och på sätt och vis så hittade vi lugnet genom att skotta snö och åka pulka, men jag känner nu när första arbetsförmiddagen har gått att det inte var tillräckligt. Det är alldeles för mycket som pågår nu som jag inte rår över.
    Så därför hoppas jag att du fortsätter att skriva så att det kan finnas annat att läsa om än virusar och Trumpar.

  16. SÅ fin bild! Jag älskar när det känns som att man åker i en bilreklam 🙂

    1. Hej Sanna, ja, det är oerhört vackert däruppe – älskar svenska fjällen! Måtte de klara denna tuffa säsong, liksom så många andra verksamheter som prövas hårt! Men givetvis, med ett större syfte då vi lever mitt i en global kris. Bästa hälsningar från Ebba

  17. Hej!
    Först och främst. Tack för en bra blogg. Har alltid tyckt den är trevlig och det är fantastiskt att ta del av ett innehåll gratis. Har aldrig skrivit här förut men efter en dag tillbaka. på arbetet som lärare kan jag inte låta bli.

    Vi sitter ju alla på våra egna perspektiv, behov och viljor så det är svårt att ha en åsikt egentligen om en annan persons beteende och val. Men, jag har varit uppriktigt förvånad och besviken över att så många (offentliga och privata) personer inte kan hålla ut i ens ett år. Att avstå från nöjesresor, restaurangbesök och att strosa runt i fulla köpcentrum kan man leva utan i en period. De finns de som har levt i flyktingläger i åratal, de som aldrig har råd att resa på sommaren och på vintern, de vars vardag alltid är att inte kunna göra så mycket alls. Vi som då är vana att kunna resa måste väl vara i stånd att pausa resandet och annat som just nu utgör en stor risk.

    Som lärare i mellanstadiet har jag inget annat val än att åka tunnelbana till mitt arbete och sedan arbeta i små klassrum med klasser på 32 personer. Ur mitt perspektiv hoppas jag självklart att de flesta elever inte har åkt till fjällen, utomlands eller umgåtts med en massa olika personer. Det är min räddning om de inte har gjort det. Jag kunde också ha valt att åka till fjällen men det känns självklart att inte göra det under rådande pandemi. Det är dels på grund av smittrisken men också av solidaritet med andra människor. Och faktiskt också lite jäklar anamma, det är inte en stor uppoffring att inte resa nu, vi klarar av det, allt annat vore ju märkligt. Vad gör vi om det blir en ännu värre kris? Hur ska vi klara det?

    Sen funderar jag mycket på det här med rekommendationer och att så många säger ”ja men myndigheterna har inte förbjudit”. Nej, men vi måste också kunna tänka själva. Är det vettigt att resa under en pandemi oavsett om man har eget boende eller inte?

  18. Ebba, jag unnar dig all avkoppling. Ville bara säga att du inte har något krav eller några måsten kring att du behöver underrätta dina följare om var du befinner dig. I dessa tider kanske det skulle vara klokt att inte berätta om resorna, om du inte vill skapa lite dramatik vill säga. Kanske det som var målet med dessa två resor. Vad vet jag.

    Va rädd om dig!

    1. Lite som Isabella Löwengrip, att provocera för att få mer följare? Jag har inte tänkt på att det kan vara en strategi.

      Blir glad över att läsa kommentarsfältet, det ger hopp att så många människor tar ansvar som ju krävs.

      1. Den tanken har inte slagit mig heller, och jag måste erkänna att jag i hög grad bidragit till ökad trafik här de senaste dagarna….. Trots min avsikt att sluta läsa Ebbas blogg går jag just nu in flera gånger om dagen för att se om hon/du postat något nytt. Undrar precis som någon tidigare hur det ska gå att ta sig ur det här med någon trovärdighet i behåll. Så om det var tanken (vilket jag iofs inte tror) så funkar det! 🙄🤯 Men efter nästa inlägg är det ”slut” för min del, nån gång måste det ju komma…..?

      2. Hej Tinatin, nej, någon sådan strategi har jag aldrig haft – planerar heller inte att jobba så, då det helt enkelt inte passar mig, och hur jag vill jobba. Ja, det blev trots allt många kloka saker skrivna här i kommentarsfältet, även om jag förstår att mitt agerande uppfattades som väldigt fel och provocerande i dessa tider. Är verkligen uppriktigt ledsen för det. Bästa hälsningar från Ebba

  19. Jag har följt dig länge och köpt alla dina böcker till både mig själv och i present till andra. Det har tidigare varit lätt att relaterat till dig och din tillvaro som småbarnsmamma och hur du kämpat. För jag och många med mig har kämpat på samma sätt. Det är inte lätt att ha småbarn. Vi har kunnat läsa om ditt liv och relatera. Känna igen oss. Men nu är det totalt slut med det. Medan vi andra inte rest nånstans på ett år, inte träffat barnens mor- och farföräldrar alls sedan i mars, så tycker du att du ”är värd” att göra tvärtom? Varför är just du värd det?

    1. Men det GÅR att resa på ett ansvarsfullt sätt! Särskilt under sommaren så var det ju verkligen möjligt.. Nej man behövde inte åka till folktäta områden som Båstad eller Visby men Sverige är ju tack och lov större än så.

      Vi är alla oändligt trötta på detta men vi måste kunna se nyanserna och förstå att valen vi gör inte är så svarta eller vita det kan verka som i kommentarsfälten på bloggar just nu.

      1. Hej EM, ja, det var onekligen väldigt många fler än bara jag som gjorde bedömningen att det gick att resa säkert – men jag inser samtidigt att det kanske var en missbedömning, inte minst eftersom jag har ett ”fönster” och sociala kanaler? Men ja, det är ett hårt klimat just nu, naturligtvis eftersom vi lever i en extremt tuff tid. Nu längtar man så efter att vaccinet ska börja rullas ut! Bästa hälsningar från Ebba

    2. Tänker du ens bemöta all kritik som kommit fram i kommentarerna på de senaste inläggen? Eller du stoppar huvudet i sanden och tänker att folk glömmer? Det är inte utan att en blir ledsen när vissa tar sig friheten att åka Sverige runt bara för att koppla av. Jag jobbar som lärare med allt vad det innebär av stress i vanliga fall så har det varit mångdubbelt mer förra året. Min familj har avstått resor under förra året för att inte bidra till att sprida smitta eller belasta sjukvården i onödan. Mina barn blev också ledsna över att vi inte kan åka till fjällen och åka skidor detta året men de förstår varför det inte går. Men det är svårt att förklara för dem varför vissa får/kan åka iväg som vanligt på resor… Min mamma jobbar som sjuksköterska och hade du hört hennes berättelser från Covid-IVA hade du kanske inte tagit så lätt på denna pandemi. Min mamma är en av de starkaste jag känner och när hon gråter när hon avslutar ett arbetspass då vet man att det är tufft på hennes jobb… Men det är ju skönt att ni är utvilade inför det nya året.

      1. Hej anhejo, tack för din kommentar – ja, jag har svarat ikapp så gott jag kan på de kommentarer som kommit in, och förstår verkligen kritiken. Jag tar till mig, ska du veta. Det vet alla som känner mig! Ledsen givetvis, över hur det blev, och kanske mest av allt över denna vidriga situation vi alla befinner oss mitt i. Jag har inte tagit lätt på detta, min mamma är läkare och jag har en god inblick i läget i vården, liksom alla andra följer jag ju detta dagligen – jag är verkligen ledsen över att det blev så fel, men vi gjorde bedömningen utifrån rådande rekommendationer, som vi tolkade som vi tyckte de kunde tolkas. Inser dock i efterhand att jag bär ett ännu tyngre ansvar än jag kanske tänkte, inte minst då jag har en plattform och ett fönster, som jag kan använda för att sprida annat än ”hej, vi åkte till fjällen”. Bästa hälsningar från Ebba

  20. Blir så fruktansvärt besviken på människor som inte ens klarar av att bortse från egot och visa solidaritet under ens ett år. Jag jobbar på Sös och ser vårdpersonal gråta av utmattning och sorg, de får jobba dubbla pass och kan bara glömma att ta ut semester, men priviligierade människor som är vana att resa omkring flera gånger per år kan knappt stå ut med att ha tråkigt en dag. Vi är ju i detta tillsammans – varför tycker vissa att just de ständigt är värda att fortsätta unna sig? Och hur kan du ens med att glatt utropa att det minsann inte är trängsel i fjällen? Connect the dots? Är det inte trängsel så är det för att ANDRA STANNAT HEMMA, som du också borde ha gjort. Det känns som att du och dina liktänkande har så oerhört låga krav på er solidaritet med andra, som att man kan ”sköta sig” typ 30% och fortsätta ha det gött i övrigt. Skulle det kännas ok om jag som vårdpersonal hade den inställningen när du eller någon du älskar är svårt sjuk, eller vill du möjligtvis att jag anstränger mig 100% då?

  21. Folkhälsomyndighetens besked inför julhelgerna var tydligt: Undvik att resa. Och visst de formulerade sig ju så att man kan tolka det som att det gäller kollektivtrafiken. Men om man hängt med i året som gått så är det ju faktiskt ”stanna hemma” som gäller. Jag har svårt att se hur det går att rättfärdiga resor som inte är regelrätt livsnödvändiga. Till detta kommer begränsad sjukvård på glesbygden. Kanske ni snabbt kan åka till er hemort om ni själva blir sjuka och på så sätt inte belastar sjukvården på glesbygden. Men tänk om ni hunnit smitta ner de som är bosatta i glesbygden. Så är bollen i rullning…

    Jag och min familj har suttit fast i lockdown i England och Holland i 10 månader. Jobb är förlorade, barnen har förlorat vänner, missat snart ett år av skolan. Allt socialt liv avslutades i och med att vi var tvungna att flytta och väl i Holland kom strikta restriktioner strax så inget socialt har kunnat återskapas.
    Vi har hela tiden gjort det vi varit ombedda för situationen. Det vi varit absolut tvungna att göra är att bryta restriktionerna under själv flytten från England till Holland. I övrigt har vi hållit oss hemma hur tråkigt det än varit. Så nej, jag har inte träffat min familj i Sverige på ett år nu.

    Det sticker något så hiskeligt i ögonen på mig när någon tar sig FRIHETEN att tolka stanna hemma på det här viset. Tänk om alla gjorde det. Då hade ni suttit fast i trafiken mellan Falsterbo och Sälen. Ja, jag är bitter och sarkastisk. Det är ett så dåligt föredöme att jag knappt orkar kommentera. Men jag gjorde det. Gör rätt nästa gång, Ebba.

    1. Hej Therese, förstår verkligen din kritik och tro mig, jag tar till mig! Verkligen, det gör jag. Även om jag förstår att det inte verkade så, i mina inlägg här. Kasst, förstås, inser jag. Min syster har suttit i ”lockdown” i USA sedan i mars och hemskolat tre barn, så jag har en god inblick i hur läget skulle kunna vara, är verkligen dagligen tacksam över att just barnens vardag ändå har kunnat fortsätta så som den gör, här hemma i Sverige. Bästa hälsningar från Ebba

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.