Åtta månader efter operation

Japp, en liten hälsouppdatering – och en målbild, kommer här! Efter tio dagar av munsår, små febertoppar och allmän total trötthet (efter vår långa semester, jag fattar inte hur kroppen funkar ibland?! När man känner sig som BÄST blir man knuffad i diket, oh well) så kom jag i måndags ÄNTLIGEN ut på 2020 års första springtur. Här kommer bildbevis på känslan efteråt: rosig, nöjd, glad och svettig med iskalla lår och rumpa, haha! Det var nollgradigt trots allt. Så, vad är då målet?

Jag har tre mål egentligen…

Det första är att FOTEN SKA HÅLLA! Alla ni som haft en skada eller gått igenom en operation, ni vet känslan. Jag opererades före sommaren, nu har det gått åtta månader. Tacksamheten över att kunna jogga, att försiktigt känna att jo, det går banne mig. Samtidigt som det är viktigare än viktigast att skynda långsamt. Så igår sa jag till min kompis Hanna – vi som vanligtvis springer ihop varje måndag 18.00 i ur och skur, typ – att ”inte mer än fem kilometer”. Jag känner lite grand i hälsenan och foten har inte full rörlighet ännu, måste skärpa mig och köra mer sjukgymnastik när jag ändå sitter där i soffan framför mina tv-serier.

Andra målet är att få in rutinen. Vilket i sin tur gör att man hittar det där SUGET efter att dra på skorna och ge sig ut, en lördagsmorgon till och med! Här är mitt mål att verkligen försöka köra varje måndag med Hanna, därefter en springtur på några kilometer – allt från tre till fem, whatever – på antingen fredag eller lördag. Alltså, två gånger i veckan. Det är vad som krävs för mig för att hitta springsuget, det vet jag. Det är i sin tur vad som krävs för att jag ska börja känna att stegen blir liiite lättare. Som bonus, kanske även jag, det ska jag inte sticka under stol med att det också vore skönt, för just nu springer jag med ett par extrakilon som jag är såååå evinnerligt trött på att baxa runt på.

Tredje målet är att kunna springa milen. Allra helst Tjejmilen! Jag VET, det låter jättemycket för en som slet av senorna på yttersidan foten och… Egentligen är det dumt att haka upp sig på just MILEN. Men jag vill så gärna, skulle så innerligt gärna vilja greja det. Målbilden är en ljus, vacker kväll, springa i T-shirt (inte shorts för det skaver så på låren, hehe) och ta det långa yttervarvet runt Djurgården och fixa tio kilometer! Jag struntar faktiskt i tempot här, bara jag joggar hela tiden. Åh, vill så G-Ä-R-N-A!

Har du fler bra mål, som jag kan få låna? Så sugen på lite spring-inspiration nu! KOMMENTERA GÄRNA!

17 reaktioner till “Åtta månader efter operation

  1. Efter en sådan operation, då det inte gått längre tid hade jag nog valt att cykla den milen runt Djurgården detta året,,,,,och vänta med att springa till 2021….Carin på Ortopeden i Kristianstad

  2. Anledningen till att du blir sjuk efter din semester är antagligen för att om du har varit stressad innan semestern så har kroppen fyllts av stresshormonet kortisol. Kortisol bryter ner immunförsvaret men ersätter också immunförsvaret under tiden när du är stressad. När du stressar ner och kortisolet lämnar kroppen lämnar den ett försvagat immunförsvar som inga andra hormoner kan kompensera för. Känns ofta rätt orättvist, men det är så det funkar!

  3. Kanske inte perfekt med en lite osäker fot, annars: ut i naturen! Kanske ha som mål att springa på en ny plats utanför stan, stig i skogen är ju underbart?! Det ger träning för småmuskler i fötterna och såklart även för rumpa, ben och flås, samt att man kan glömma att man är trött när man fokuserar på underlag och omgivning. Tiden kan man också glömma eftersom den inte är mätbar på samma sätt i terräng. Skönt!

  4. Äh, skit i extrakilona! Jag tror knappast de är medicinskt fatliga, och de finns där för att du njuter!! Det är SÅ befriande att se någon som är normal vid sidan om dessa pinnsmala modepersoner! (Jaja, de är säkert det ”av naturen”, men du har säkert en benägenhet att ha ett par extrakilo ”av naturen”, så bra så!)
    Har själv som överviktig sprungit både milen, halvmaror och en mara, och min erfarenhet är att ju mer träning desto mindre går jag ner i vikt. 😀 Men viktigt att inte fuska med styrketräning, och vid behov, sjukgymnastik, för att inte träna så ensidigt.
    Tycker du har bra mål, och kanske tre är precis lagom?

  5. Vill så gärna också kunna jogga milen! En magisk gräns för mig! Får dock alltid ont i utsida knä efter några kilometer så brukar bara bli 4 km för mig just nu. Borde ut på mjukare underlag men är ju så smidigt att börja jogga direkt utanför dörren!
    Bra kämpat med jogging trots operation!

    1. Gå till sjukgymnast och få lite rehab övningar, låter som ”gås-knä” el liknande, jag hade samma problem men med rätt övningar är jag nu smärtfri (besök kostar ju under 100lappen oxå så lätt värt!)

  6. Bra kämpat, nu blev jag ju också inspirerad! Men väntar till snön (och isen) har försvunnit här norrut 😀

  7. Mål är alltid bra! Men funderade på ett annat lopp, om nu milen skulle vara en alltför stor belastning på foten. Jag sprang Blodomloppet för många år sedan och där kan man välja mellan 5 km eller 1 mil, som jag minns det. Ett litet tips bara!

  8. STOR igenkänning på den.
    Vi var i Thailand över jul och nyår och jag mådde SÅ bra – förutom en viss heshet när vi var där, men ändå! Jag äslakade det, mådde bra och kände mig SÅ avslappnad. Tre dagar efter vi kommit hem däckar jag med ihop i värsta virusattacken… Sen hade jag en inplanerad bröstoperation (haft bröstcancer) så det gällde bara att bli frisk till den och det blev jag! Nu äntligen börjar jag få lite ny energi igen och vill komma igång. Men måste ta det försiktigt eftersom det bara är två veckor sedan operationen.
    Men ja, kroppen är en makalös manik och tänker att det är mycket som vi faktiskt lyckas pressa den till. Jag är tacksam, förundrad och ödmjuk inför vad kroppen klarar av ändå. Men frustrationen emellanåt… Å alltså, den är inte lätt att hantera alla gånger.
    Men du kommer fixa det, I know it!

  9. Om du känner av foten så är det kroppens sätt att säga stop-lyssna på den. Du hinner, ta det bara försiktigt. Cykla, spinning, pilates och simning är bra komplement. Tennis inte lika bra (men kul) då det är mycket snabba stopp och i sidled. Och du, extra kilon, forget those! Kram

  10. Skulle nog undvika springandet och öva upp fotens styrka med en pt ett tag. Och extrakilona skulle jag strunta i, det är bara bra att ha några extra, din kropp vet nog vad den behöver!!

  11. Ska du springa i bara t-shirt? Lät som du tänkte ersätta shortsen med t-shirt… 😂 Lite Kalle Anka-klädd sådär, alltid en hit och helt klart säker stil! Gissar att du får många följare på din runda! 😄 (Okej, förlåt fånig humor, men det lät väldigt roligt!!)

  12. Bra jobbat Ebba!! Jag har precis börjat ”lufsa” efter en lång springvila efter graviditet, förlossning, mammaledighet (och många andra bra anledningar).. Började med din löparskola, spring 1 min gå 4 osv och nu är jag uppe i att kunna springa lilla djurgården runt med den första nya bron, nästa mål, djurgårdsbrunnsbron!! Hejja hejja!!!

  13. Hej Ebba!
    Tack för din inspiration och allt du ger!
    Strunta i de där extrakilona, du ser fantastisk ut som du är ändå. Trebarnsmamma och allt.. precis som jag.
    Efter tredje barnet som kom vid 40 kom ingenting gratis längre för mig. Det var bröst som inte var som vanligt, midjan som var lite för stor, skor som var för små, lår som pressades i favoritjeansen, en hy som blossade av stress, listan kan göras lång… Men nu tänker jag att jag duger! Jag är perfekt för mig och jag vill leva här och nu och känna mig snygg ändå.
    Jag har inte den där extra energin kvar att lägga på att se mer perfekt ut. Tre barn äter upp min tid just nu. Men jag tänker låt det vara så just nu, en vacker dag är tempot lugnare i mitt liv och då vill jag inte minnas den här tiden som en tid då jag var missnöjd med mig själv och hela min uppenbarelse..Tycker generellt att vi kvinnor är alldeles för hårda och tuffa mot oss själva i min ålder och i synnerhet i din bransch!! Var stolt över dig själv Ebba! Du är så mycket mer än ett kilo hit eller dit.
    Jag ser dig utifrån som den där modiga och inspirerande tjejen som går och väljer sin egen väg. Du är en förebild. En kvinna av din tid på många sätt, men samtidigt så värd att ses för den du är just nu i detta ögonblick… det kommer aldrig tillbaka

  14. Styrketräna!! Kör hemma när barnen lagt sig, det har jag gjort i många år. Eller anlita en PT för att ha en bokad tid att hålla. Men många som joggar fuskar med styrketräningen och skadar sig igen och igen. Dessutom är det bästa sättet att få igång förbränningen ifall det är viktigt. Och för hållning, rygg mm. Vi kvinnor har en tendens att ta till löpningen när vi ska träna men ofta är det styrketräning för att bygga upp oss som behövs, och det behöver inte vara så mycket krångligare.
    Lycka till!

  15. Midnattsloppets enmilare hade jag som mål för att komma igång med löpningen (tyckte då att fem km var jobbigt att ta sig igenom – men mest mentalt, hade jag känslan!!). Joggade Midnattsloppet i min takt med episk filmmusik i lurarna (tänk Gladiator-soundtracket) från en springlista på Spotify och kom i mål med krafter kvar! En galopp på en söderbar med springkompisarna och massa andra löpare, sen hemåt!! Mkt härlig känsla!

  16. Jag har precis samma mål som dig! Slet av hälsenan för 3 månader sedan och kan precis gå utan att halta – i bästa fall får jag börja springa (låååångsamt) om en månad längtar så!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.