Hemma… Värst?

Det var som sagt en lång vecka detta. Mycket diskussion här! Och här… Men vi tar det från början. Härlig födelsedagshelg med tjejmiddag. Väääldigt försenat 35-årskalas, som Johan sa i sitt fina tal, vilket ju stämde eftersom jag firade min födelsedag senast när jag fyllde 34. Sen dess har den liksom kommit helt i skymundan, som det blir med barnen. Hur som helst. Måndag morgon, fullt ös. Johan åkte tidigt till Oslo, tisdag skulle jag bege mig iväg till Västergötland för att möta upp mamma. Vi har ett långtgående samarbete mellan Säker stil och Kvänum, vilket är speciellt kul då vi, Johan och jag, satsade stort på ett kök från dem hemma när vi flyttade ihop första gången på Sibyllegatan. Och sedan köpte vi deras kök i Skåne. I mars ska vi ha en härlig trendkväll med dem i Stockholm, för våra poddlyssnare, och Marie på Kvänum har ofta sagt att OM vi vill, så kan vi få besöka snickeriet och fabriken i Västergötland. Jag nämnde detta för mamma och vi tänkte, ”vi gör det, så kul att få se ju!” – jag tänkte också att det är bra att vara påläst och ha sett produktionen, inför vårt samarbete i mars. Det här är också en av grejerna jag älskar med mitt jobb. Alla studiebesök hos allt från Donald Trumps bröllopstårt-bagare i New York (jorå, jag var i hennes bageri och gjorde reportage inför Victoria och Daniels bröllop!) till att exempelvis hälsa på ett nästan hundra år gammalt snickeri, transit-boende för nyanlända i Berlin, Solliden på Öland, eller i en sminkfabrik i New Jersey. Sådant ingår ju inte alltid i samarbeten i min bransch direkt, men är man nyfiken och frågar, så kan man få möjligheten.

Jag skulle ha en lång dag, tidig start, så Johan tog natten med Ernst. Klockan tre vaknar jag av illvrål. Neeej. Men Johan tar det. Ernst fortsätter vakna och gråta, Johan vyssjar, det blir morgon. Alla ska iväg – men Ernst sover. Och sover. Vi går in och väcker honom men han vägrar öppna ögonen och bara gnyr? Får sitta i mitt knä, vi lockar med Pippi, hästar och försöker med ”titta en brandbil” men han bara gnyr och öppnar inte ögonen. Vi förstår ingenting, jag måste snart iväg till tåget. Johan får kasta sig och lämna de andra barnen, Ernst är kvar hemma med mig i mitt knä, stackars liten. Jag får ta en taxi till tåget. Det ska gå. Vi ringer husläkaren som säger att de inte kan ta emot, vi ringer mamma i Göteborg på Facetime, utesluter snabbt ögoninflammation, men nåt är det ju. Jag kan också se två konstiga sår runt ena ögat, både ovanför och nedanför? Hinner tänka att nu blir han blind (jo, man hinner tänka så många hemska tankar på så kort tid, när hjärnan rusar). Han vägrar fortfarande öppna ögonen. Johan ställer snabbt in alla sina möten och iväg till St Eriks ögonakut. Jag kommer med tåget, med världens orosklump i magen. Vill bara vara med vår lille, hålla hans lilla hand och klappa den mjuka håret. Väntar på rapport från Johan men det dröjer, klockan bli elva och äntligen plingar mobilen, de har gett honom bedövning och läkaren har då lyckats öppna ögonen.

Det visar sig att han måste trillat ur sängen på natten och lyckats ramla (!) rakt på en vass kant på ett nattduksbord i sovrummet – slagit i ögat, hårt, och skadat hornhinnan där det blivit ett tre millimeter stort, synligt sår. Alltså i (på) själva ögat. Som tydligen gör hemskt ont. Han har ju inte fyllt två, så han visste inte bättre än att stänga båda ögonen eftersom han hade så ont. En helt suverän läkare tar det på allvar, undersöker, skriver ut antiinflammatorisk salva och säger att det kommer göra ont när bedövningen släpper – och att Ernst ska tillbaka nästa dag, de måste kolla så att det läker.

Sedan får jag äntligen bild på en blek men nöjd liten Ernst i vagnen, med väldigt rött, mosigt öga och klämmis i handen. Änt-lig-en. Jag ser till och med såret på bilden, i ögat, på min lilla skatt. Det var ju absolut inget jag kunde gjort där, vi behövdes ju inte båda på ögonakuten. Men man blir så orolig. Mammahjärtat. Usch. Tre barn, de slår sig. Saker händer. Jag är sällan särskilt orolig men den här gången fick jag helt ont i magen, direkt på morgonen. Kände att det var något konstigt när han satt där i mitt knä, ynklig och blek. Jag andades inte ut ordentligt på flera timmar, kollade mobilen konstant. Tänkte också på att sådana här saker så lätt kan hända HEMMA. Alla vassa hörn, städskåpet, en legobit i munnen, ett popcorn i halsen, en hand på spisplattan, kokande vatten. Det tar tre sekunder, så är olyckan framme. Barnen som hjälper till att baka, elvispen på och ett nyfiket finger som ska smaka. Eller som mammas patient som lutat sig fram och fastnat med håret i elvispen. Nej, man kan inte oroa sig konstant men ibland tänker jag, hemma värst?

IMG_1562

Nu läker ögat fint. Att han tumlade runt på köksgolvet med sin storebror i en kärleksfull pyjamas-brottning när vi kom hem igår kändes toppen. Ordningen återställd. Nästa vecka är det återbesök igen, för ytterligare en dubbelkoll. Väldigt skönt.

IMG_1761

…Och idag vinkar vi av alla (!) tre barnen – Ernst till farmor och farfar och Marianne och Klas, som åker med mormor och morfar upp till Sälen – eftersom Johan överraskade mig med en födelsedagstripp till Tel Aviv. Jag har inte riktigt fattat ännu tror jag, det ska bli otroligt kul och spännande. Johan har alltid velat åka dit, typ sedan de snart tolv år vi träffades, och har bokat hotell och kollat upp en massa tips. Ingen av oss har varit där förut. Jag ser också fram emot tre hela dygn, bara vi två. Ska till och med packa tre av böckerna i tornet på nattduksbordet och vem vet, jag kanske hinner läsa allihop!?

Kommentera gärna!

39 reaktioner till “Hemma… Värst?

  1. Oj vilken läskig händelse! Men vad skönt att han fick träffa en så bra läkare. Ha en härlig resa med god nattsömn! 🙂

    Gilla

    1. Åh så jobbigt med lilla fina Ernst ! Din intuition ❤️🙏🏻Så spännande med Tel Aviv! Hoppas du visar foton ! Ha en underbar ledighet !

      Gilla

    2. Du skriver så att man är med i händelsen, fy vad jobbigt! Desto skönare när man kan börja slappna av. Underbart med nätverket!
      Försök vara i nuet med mannen i Tel Aviv, det är ju rena balsamet och kittet för förhållandet men det vet ju du.
      Ha det bäst 😘
      Mona N.

      Gilla

  2. Klart man blir orolig, och man själv inte ska vara hemma. Men konstigt nog klarar dom sig ändå. Men en
    en gång mamma alltid mamma även när dom blir
    vuxna så kan man bli väldigt orolig om det händer
    något, thats life👍💖💖

    Gilla

  3. Nä fy, stackars liten! Kände riktigt hur jag stelnade till när jag läste. Förstår din oro Ebba, nästan så man mår lite illa när man väntar in nyheter (är mamma till två små där äldsta är lika gammal som E). Bra gjort av läkaren att agera på det! ❤️

    Gilla

  4. Det låter som en både välbehövlig och spännande resa! Hoppas att du framförallt kan koppla av men också ta med dig något roliga tips tillbaka!

    Gilla

  5. Det låter som en välbehövlig och spännande resa! Hoppas att du framförallt kan koppla av men också ta med dig några fina restips i Tel Aviv tillbaka!

    Gilla

  6. Stackars lille Ernst, förstår att ni blev oroliga. Så fint gjort av Johan att ge dig en överraskningsresa!

    Gilla

  7. Stackars Ernst! Och jag förstår din oro. Vår 3 åring fick också ett sår på hornhinnan i höstas. En såg med vassa sidan föll rakt på hans öga i trädkojan. Du förstår känslan.. det var fruktansvärt. Vi hoppas att såret inte påverkar synen. Så en stor kram till er alla! Och ja, all denna oro.. när lär man sig hantera den? (Nu just har vi nässelutslag och ev. Streptokocker i huset som oroar)

    Gilla

  8. Hej FINA Ebba! Känner såå med dig! När jag blev änka med 3 små barn, jag var 28 år, han tog livet utav sig, så tänkte jag att hur i helsike ska jag klara av detta med all oro och ängslan att vad gör jag med mina Älskade barn när det händer olyckor, för det vet vi ju att det händer!
    Så nu efter alla dessa år, är det mina Älskade barnbarn som jag är såå orolig över att det ska hända dem något!
    Ja, jag känner med dig! Allt kan hända! Var rädd om FINA dig! Härligt att du och din Älskling åker i väg!Det behöver ditt Mamma ❤️! KRAM! 🤗💛👌

    Gilla

  9. Åh fy, jag kan känna klumpen i magen bara av att läsa vad du skriver!
    O vilken Johan då, hoppas ni får en helt fantastisk resa till Tel Aviv! Bara ni två, vilken lyx! 🙂

    Gilla

  10. Åh det gör ont i mamma-hjärtat att läsa om det. Men tack för att du delar. Sådant här händer ju hos alla men ibland måste man få läsa det för att komma ihåg att det är så, och man kan ju inte skydda de små mot allt.
    Tack för detta och alla andra inlägg som berör, inspirerar eller ger en rolig stund.

    Gilla

  11. Åh, JAG får ju ont i magen av att läsa detta och såklart så mycket värre för dig! Skönt att det läker – det är ju sånt som händer – det löser sig! Ha en riktigt härlig utlandsvistelse, vilken fantastisk present!

    Gilla

  12. Kanon att åka till Tel Aviv – ni kommer att älska det stället. Jag vill bara rekommendera Hotel Montefiori – vare sig det är för att bo, äta middag eller ta en drink. Missa det inte!
    Jobbigt med små barn när det händer sånt’ – extra skönt med en minisemester!

    Gilla

  13. Vilken vecka!
    Tycker du har rest dig beundransvärt igenom ”drevet” och svarat proffsigt och personligt på diverse kommentarer.
    Ur ett feministiskt perspektiv tycker jag det är intressant att kvinnliga influencers oftast stämplas/upphöjs till ”du måste vara förebild på alla plan” medan män kan vara..bara sig själva. Tål att tänkas på.
    Unnar dig allt gott!
    Önskar lille Ernst ett snabbt tillfrisknande.
    Och dig och Johan en härlig resa!
    Kram!

    Gilla

  14. Usch, lilla killen. Förstår känslan. Och åh va glad jag blev att höra att du skall till Tel Aviv! Jag ska själv dit om en månad och hälsa på min barndomskamrat Som bor där. Skall bli kul att se vad ni hittar på!

    Gilla

  15. Hoppas ni har en härlig resa, så värda en helg tillsammans! 🙂 Skönt att allt gick väl med Ernst till slut!

    Gilla

  16. Fy vad otäckt! Men det fantastiska med dessa små är att dom läker så himla fort.
    Min lille 2-åring fick ljumskbråck (!!) en tidig morgon för några veckor sedan. Samma reaktion som din, bara grät och grät och man märkte att det var ett annat gråt än det vanliga. Men han kunde inte säga mer än att han hade ont, ont i blöjan. Min man var bortrest så in i taxi till akuten, fantastiskt bemötande och hjälp på en gång. Det blev operation för honom vilket är en egen historia från mammans perspektiv men det häftiga är att dagen efter operation var han pigg igen. Är det inte coolt!
    Hur som helst, Jag önskar er en underbar resa med mycket sol på näsan!

    Gilla

  17. Jag råkade själv ut för en ordentlig skada och inflammation på hornhinnan. Vet inte hur det fick till dock. Och jag kan bara intyga att det gör galet ont. Som om någon hällt tre liter grus i ögat samtidigt som man blir otroligt ljuskänslig. Skönt att det gått över iaf och att ni fick bra hjälp!
    Sen funderade jag lite på alla kommentarer här senaste tiden. Och, jag förstår delvis, framför allt ang HH och deras produkter. För oss utanför ankdammen, blir IL en parodi på hela influenservärlden. Det är strategier, icke korrekta siffror (om det stämmer) samt en världsfrånvänd syn på omvärlden. Ni pratade i senaste podden just om synen på influensers, och tyvärr tror jag att just personer som IL påverkar otroligt negativt. När jag sedan ser att det kommer upp reklam för hennes bolag precis den dag då det lanseras tappar jag som många andra lite respekt och förtroende även för dig. För oavsett olika prisbilder och val i länkar förväntar jag mig att du ska ge mig det bästa förslaget du har. Och jag har alltid uppskattat dina inlägg lika de detta samt ert nyhetsbrev just för att det framstår precis så. Som ärliga tips och inspiration. Sen rör det mig inte i ryggen att det är länkat så att genererar klick dör er, tvärtom. En hårtofs för 300 kr, det är alldeles galet och även om jag nog har en relativt stor klädbudget, känns det osmakligt på flera sätt. Men med det sagt, att du får så många kommentarer, liknande denna tyder dock på flera saker. Dels naturligtvis att många delar samma uppfattning i denna del, men framför allt att många på riktigt litar på dig, uppskattar dina inlägg och inspiration samt just därför känner sig besvikna. Det är egentligen ett bra betyg och något du kan ta med dig och fortsätta förvalta!
    Hoppas ni har en trevlig resa!
    Kram
    Maria

    Gilla

  18. Dagens Tuula (serieteckn) i DN:

    Dialog mellan två kvinnor:
    – Vad är en influenser? (1)
    – Det är en bloggare som gör reklam för en cool livsstil och blir skitrik! (2)
    – Kan dom ta tåget? (1)
    -Vad mig anbelangar kan dom fara och flyga! (2)

    Så, antingen läser man, vilket jag gör ibland och då får man acceptera reklam för olika varor. Och livsstilen. Och flygandet. Och kanske handlar man något så Ebba får inkomster. Eller vem det nu är. Att ha synpunkter på att det är kommersiellt går ju inte. I så fall får man sluta följa/ läsa. Trevlig söndag.

    Gilla

  19. Kära nån, det känner jag igen! Min lille lyckade fånga en liten legobit från storebror och lyckades att svälja den. Tack o lov för att den inte fastnat i luftstrupen, men det visste vi inte förrän efter röntgen. Däremot var personalen på akutmottagningen väldigt kritisk mot min VC som inte remt. till röntgen. Jag kontaktade röntgen på eget bevåg och där gjorde jag rätt enligt dem.

    Gilla

  20. Kul med Tel Aviv! Vill verkligen tipsa om deras konstmuseum för modern konst. Fantastiskt byggnad med en otrolig samling, sååå värd ett besök.

    Gilla

  21. Spännande med Tel Aviv. Är nyfiken på matkulturen där. Min favoritsyssla när jag reser är att äta hemma hos folk och Eatwith.com grundades i just Tel Aviv. Bara det är värt en resa.

    Gilla

  22. Det är förtjusande att få se de vackra placeringskorten och allt annat som hörde ditt födelsedagskalas till. Jag vill så gärna se mer av dukning, mat och klädnader. Visa gärna mer! För mig är det inte alls jobbigt eller provocerande på något sätt att läsa om folk som lägger ner tid, kraft och pengar på sina tillställningar. Det är ju bara roligt att nörda in sig! Så jag skulle bli mycket glad om delarna av ditt liv som verkar extra lyxiga eller välarbetade kan fortsätta att visas upp.

    Tack för allt kämpande för att vi läsare ska trivas!

    Gilla

  23. Dessa mammahjärtan, hur mycket ska dom behöva utstå? Fy o fasa för all oro dessa härliga små liv bidrar me.

    Gilla

  24. Fy det är självklart att man som förälder känner oro men även maktlöshet. Man kan inte se och göra allt det man skulle <3. Vilken fin läkare som tog allt på allvar och att hans öga nu kommer bli bra :). Det gör galet ont i ögonen, själv fick jag en rispa på hornhinnan förra vintern. Är linsbärare som fick ha glasögon i 3 månader ;). Men den smärtan glömmer jag inte, då var det litet kan inte ens föreställa mig din lilles smärta :(.

    Gilla

  25. Hej! Vilken otur med Ernst ögon, skönt att han mår bättre.När min bror var liten fick han en tältpinne i ögat.Det rann blod, vi åkte till läkare direkt.Det var ca 3 mil dit.Vi hann tänka mycket i bilen.Allt gick bra med ögat.

    Gilla

Lämna ett svar till Anna-Karin Krantz Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s