Livslistan – hur går det?

Det är lättare att säga (och skriva!) att man ska sätta sig själv högre upp på #livslistan – mycket svårare att faktiskt genomföra. Så lätt att halka tillbaka till att putta ner mig själv, men jag kämpar på. Ska till exempel precis ta satsa och dra iväg ett jobbigt men viktigt besked om ett NEJ. Till nåt fantastiskt kul. Men det måste bli ett nej, för jag kommer inte mäkta med 2019 då. Usch, svårt men viktigt beslut. Sitter nu i väntrummet på röntgen på Sofiahemmet…

Eftersom jag HELA hösten haft en svullen vrist, som gjort rejält ont. Som jag struntat i, tänkt att ”äsch, inte ska jag ta upp en läkares tid med min fåniga onda fot” och tänkt att det blir nog bättre. Imorn. Kanske. Försökt jogga, fått ännu mer ont.

Vet att jag i augusti (!) gjorde illa foten ordentligt när jag joggade i Falsterbo och snavade på en rot, föll över och vek hela foten under mig. Ingen elegant vurpa och hade sjukt ont, sedan dess har det varit svullet. Men nu tog jag tag i det, bokade en tid och blev skickad raka vägen till röntgen av en snäll doktor. Apropå #livslistan – detta är ju så typiskt, att inte ta tag i sig själv, för att man har fullt upp med jobb, barnen, pusslet, hålla koll på läxor, lappa överdragsbyxor, hämta, lämna, pyssla med och pyssla om. Håller nu tummarna för att det blir bra! Skämdes nästan när doktorn frågade ”och HUR länge har du gått med den här svullna foten”…

Skriv gärna en kommentar! Och hoppas att det går bra för er med att ”putta upp” er på listan. Nu kör vi!

24 reaktioner till “Livslistan – hur går det?

  1. Åå stor igenkänning på den! Stukade foten rejält mitt i sommarhettan och fick tom kryckor. Gick till vårdcentralen som kände på den och konstaterade att inget var brutet. Lät det vara, tänkte – tar det sen… Har inte gjort ett smack och har fortfarande ont när jag ska trycka i den i boots tex….

    Ska ta mig i kragen, bra gjort Ebba!!

    Gilla

  2. Håller tummarna för din fot. Att du får hjälp och blir bra igen!
    Jag är hemma med två små och har börjat sova när de sover på dagen. Det räknar jag som att prioritera mig själv. För ojojoj vad eftersatt sömnen är med små barn, i alla fall i detta hushållet. Så nu har jag nyss vaknat mellan mina små och kunde inte bry mig mindre om disk som borde diskas, tvätt som borde tvättas och leksaker som borde plockas upp. Det tar vi sen.
    Hoppas måndagen blir bra!
    Kram

    Gilla

  3. Åh vad jag känner igen mig. Gick också i typ ett halvår med smärta i båda fötterna. Fick bryta Göteborgsvarvet efter typ 15 km, mitt på avenyn, då smärtan blev oöverstiglig. Ändå tog det ytterligare en månad innan jag ”hann” boka tid. Så typiskt!!

    Gilla

      1. Jag lyckades med hälsporre på högerfoten och något som kallas Mortons på vänsterfoten. Inte läkt helt men jag kan i alla fall springa igen. 😉

        Gilla

  4. Ja kämpa! Har bara haft liten i drygt ett år men hittills lyckas jag få ihop jobb, tävlingshäst, liten och mig själv men det klart, ibland smyger sig det dåliga samvetet på. Något säger mig att det bara blir svårare också. Vi får höja varann helt enkelt! Så inspirerad av din energi och kloka ord!

    Gilla

  5. Är ”mammaledig”, prioriterar mig själv genom att träna. Denna gången vägrar jag mammaträning och barnpassning på gymmet, blev bara stressad och hann knappt träna något förra gången jag fick barn.

    Kom precis varit iväg på spinning i en timme, eller snarare i nästan två. Åkte lite innan så jag hann slö surfa innan passet började :).

    Gilla

  6. Appropå #livslistan, får du någon hjälp? Känns som du har mer än någonsin!! Har du fått ta i en ny assistent? Har en dotter som annars är intresserad av att söka.

    Gilla

  7. Oj du måste berätta resultatet av röntgen och vad som händer!! Oavsett svar på röntgen kan du ju inte ha så ont!!!

    Gilla

  8. Håller tummarna att allt gått bra hos läkaren! Vet precis hur det är med en OOOONNDDD fot, har många råd efter att en låååång fothistoria som pågår- använd bra och fotsnälla skor! Tänk på att dina fötter ska bära dig i flera 1000 mil, dina bästa vänner 🙂 Har tusen råd och tips om du vill ha. Kram en fotexpert snart…

    Gilla

  9. Åh! Sååå bra! Både att du tar tag i foten och att du peppar för en lite vettigare inställning till livet i stort. Jag har lovat mig själv (och min man) att ta bättre hand om mig själv 2019 för att vi alla vinner på det i längden. Checkade av jobbigt läkarbesök i veckan, testar att få in träning i vårt redan späckade schema (en dag i veckan är målet) och jobbar med listor (tack Gud för Wunderlist och gemensamma handlalappar att bara plocka fram!) och veckorutiner.
    Älskar att följa dig och ditt liv, men undrar rätt ofta hur f*sen du får ihop det utan att gå sönder. Vill så gärna att det ska gå bra, men vill samtidigt att någon med så stort avtryck i vår vuxna fritidsgård ska visa att det inte alltid gör det, men att det är ok ändå. Tycker du är påväg, och känner det ibland som att du vill, men är inte riktigt framme. När vår trea kom vart jag tvingad att släppa kontrollen (allergier och tredje barnet inom loppet av tre år) och nu när han snart är tre år och jag kan ta tillbaka lite av den inser jag att jag inte vill det. Lite som du skrev om din inställning till Ellegalan och dina känslor inför allt kopplat till den. Varje person KAN , om hen själv VILL. För dig kanske det är platta skor, för mig att stå för att vi käkar pizza VARJE fredag (inte sån hembakad fin med surdeg och ruccolatopping, utan lokala hakets bea-pizza) och att jag numera inte alls är hon på jobbet som man går till för svar – snarare är hon med alla frågor.
    Så svårt att skriva och förklara/peppa (hur gör ni som skriver smarta och roliga texter for a living?!), men tacksam för din mix av karriär, glamour, föräldraskap, vettighet och knasigt liv (som det här med foten, hoppas verkligen det går bra!). Kram!

    Gilla

  10. Hej Ebba,
    Vill bara säga förlåt för den onödigt hårda tonen i min kommentar där jag använde begreppet ”jobbfluff”. Jag var själv sänkt av småbarnslivet och slitigt jobb inom akutsjukvården här i Sthlm. Men jag tänker att ”jobbfluff” borde kunna vändas till något bra, att det t.ex. är de arbetsuppgifter man gillar. Hur som helst så har jag egentligen bara gott att säga om det mesta av det du gör, speciellt kokböckerna. Snygga fotriktiga skor vore det i övr. roligt med ett lite längre inlägg om.

    Gilla

    1. Vad fint av dig! Vi säger alla onödiga saker ibland, på ett eller annat sätt. Ingen är ju perfekt men en ursäkt går så långt tycker jag!

      Gilla

    2. Jag önskar också ett inlägg om fotriktiga skor! Tycker livet är för kort för att plåga sig till onda fötter för utseendets skull.

      Varma hälsningar!

      Gilla

  11. Det är få bloggar (eller andra socialamedier-konton) som jag känner mig stärkt och glad av. Din är nog den enda, faktiskt. Det känns alltid ärligt och vänligt, och alltid så trevligt språk. Det är nog elfte året nu som jag följer dig 🙂 Tack för det Ebba!

    Gilla

  12. Fina Ebba,
    Hur gick det på Sofia, vad visade röntgen?
    Jag har lärt mig mkt efter utbränd för 10 år sen, allt man övar på blir man bra på. Dvs om man aldrig sagt
    Ordet nej förut….börjar man öva kör man upp en ny klok motorväg i hjärnan. O så blir det lättare varje gång man ’övar’. Samma gäller att ta hand om sig mm. Öva, öva, öva. We got your back. KRAM

    Gilla

  13. Så klokt och viktigt att du skriver om detta. Oavsett yrke, barn eller inte, partner etc så tror jag många, speciellt kvinnor (pga normerna i samhället), tampas med detta -att få tid för sig själv och att få tiden att räcka till. Jag är rätt bra på att prioritera mig själv men det är verkligen en utmaning med två små hemma och heltidsjobb. Det som funkar hyfsat för mig är att prioritera stenhårt. Tyvärr är det inte nu i livet som jag arrangerar roliga middagar även om jag älskar att laga mat och bjuda in, det är inte nu som jag har snyggast outfit, hinner med alla vänner mm jag prioriterar förutom barnen sömn och träning för att orka. Sedan försöker jag hitta sätt att ändå få till det där andra lite då och då. Umgås med vänner som har barn -alla nöjda och har ngn att prata/leka med, äta ute med på restauranger där det funkar att ha med barnen, bjud in till plock istället för middag för det känns enklare etc etc du som kan -ta in all hjälp du kan få. Det är inte något fel alls med det, och blir också konstigt att ge en bild av att funkar att leva ett liv där mkt jobb är utanför fsk tiderna, en man som jobbar mkt etc utan barnflicka, städhjälp etc det ger liksom fel signaler 🙂

    Gilla

Lämna ett svar till Karin Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s